Så var då konfirmationerna över, ja dessa två. En härligt strålande dag. Jag insåg att det var inget optimalt att ha två konfirmationer samma dag då det är lätt att blanda ihop redovisningar, agendor, namn, tider och annat. Nu gick det ju bra men huvudet fick sortera och lägga upp strategi.
Jag som församlingspedagog brukar ha förmånen att hålla tal till konfirmanderna, så även denna gång. Grupperna är olika så jag brukar rikta det så det stämmer med den gruppen jag varit involverad i.
Jag utmanade mig själv den här gången på konfirmation nr. 2 genom att iklädda mig en ny roll, Ika Ask (Vem vet, ni kanske kan skicka vänförfrågan på fb till henne). Jag spelar gärna lite teater men jag har ett problem…att själv hålla mig för skratt! Jag inser ju att hela grejen fallerar om jag börjar skratta. Nervös var jag, iklädd tyllkjol, glitterlinne, frack och en alldeles bedårande huvudbonad…
Allt började egentligen med lägret och finalen i melodifestivalen. Konfirmanderna ville gärna titta och vi hakade på, ivrigt hejande på Måns och låten Heroes (iallafall jag!). Där och då tänkte jag att det funkar ju i ett tal. Jag kan inte vara Filippa Bark men jag kan göra mig till Ika Ask. Ika Ask som både kan ställa frågor och få frågor. ”Hon” ställde en hel del frågor under konfirmationsgudstjänsten vill jag lova. Konfirmanderna var inte riktigt beredda på att svara, fast det visste ju Ika Ask och hade förberett vår musiker (som spelade rollen av överrumplad väldigt bra:). Frågan löd: -Varför säger Jesus att han är livets bröd. Varför vill han inte vara den högtidligare smörgåstårtan? Den som gärna kommer fram till konfirmationer, dop, studenten osv. Ika Ask ville ha fram att Jesus vill vara med varje dag, inte reduceras till enstaka tillfällen i någons liv, Gud vill finnas där ständigt! Precis som Måns sjunger i sin låt: He said: I never left your side. When you were lost I follow right behind, was you foundation….