Tack Marcus Birro! Det var faktiskt du som gav upphov till min blogg. Till att verkligen vilja ta tag i det och skriva. Till att dela den tro jag har!
Det är strax över ett år sedan jag satt och lyssnade på ett föredrag av Marcus Birro ute på Öckerö. En härlig kväll som jag såg fram emot då jag tycker…eller tyckte att Birro har en hel del klokskaper att säga. Men just den här kvällen blev en besvikelse. Det han sa provocerade mig till den grad att jag ville ställa mig upp, och protestera högljutt! Hur tänkte han där? Jag gillar vanligen hans rättframma sätt och stilen han skriver på men den här kvällen gjorde mig bara arg och frustrerad.
Där satt han och klankade ner på Svenska kyrkan…och vi som arbetar i den, både som anställd och ideell. Präster, pedagoger såsom förtroendevalda. Det han tyckte var att vi inte står för vår kristna tro. Hur ärkebiskopen ser mer miljöfrågor och HBQT-frågor som kyrkans väsentligaste arbetsområde. Hur förtroendevalda sitter på sina poster enbart för att de inte kunnat ta makt i kommunfullmäktige. Hur vi förringar Jesus och inte tror på jungfrufödsel. Hur vi tar bort bibeln som ett redskap och ett rättesnöre. Enligt Marcus Birro var det inte så konstigt att det inte är så mycket folk på söndagarna när vi inte har ett tydligt budskap utan att vi bara mjäkar med.
Det är inte den kyrkan jag känner igen mig i! Visst finns det folk som utnyttjar kyrkan och tron för egna syften. Att processer och pappersmalande ibland kan kännas som att det tar över. Men jag tror och vet att flertalet människor i kyrkan vill något. De vill visa att Gud sände sin son Jesus för att bli en del av vårt liv, känna det vi känner och vara oss nära. Tro och liv hör intensivt ihop, vi är människor, alla olika, med olika tolkningar. Är det inte bättre att vi får uttrycka den tro vi har på olika sätt? En del går försiktigare fram och andra är mer frimodiga. Jag tror faktiskt att vi alla behövs då vi tilltalas av olika saker. Grunden i kristendomen är fast förankrad men uttrycken för tro varierar. Så välkommen du som vet precis vad du tror, välkommen till dig som söker, dig som ber högt eller tyst, du som vågar ställa frågor och prata tro eller du som letar och försöker få svar på andra sätt. Du som sjunger lovsång, psalmer eller profana sånger. Välkommen du som är människa, med vad det än innebär och tack och lov för att vi har en mångfald i kyrkor där vi kan få ge uttryck för den jag är som människa, tystlåten eller högljudd.
Och tack igen! För att jag tog tag i bloggandet för att dela min tro, en tro på den treenighet vi alla ryms inuti! Allt gott under Guds himmel!