Jag har äntligen fått en kollega, ja, en mer än de 76 (kanske fler…jag håller inte räkning) andra jag har! Men min nära kollega jag ska bilda ungdomsteam med! Yippii! Eslövs ungdomspräst är på plats och det känns bra! Ser fram emot en härlig höst med liv och lust. Ja, det kommer bli många kvällar och helger, men det är värt varenda dag. Att finnas på plats och få möta människor, framför allt i vårt fall, ungdomar!
Mina drömmar om min tjänst slår in en efter en (jag tror inte det bara är en slump, i så fall heter nog den slumpen Gud) och allt faller på plats. Ett ungdomsteam, en lokal och medarbetare som man blir glad av. Medarbetare som också har visioner och är villiga att jobba mot de mål vi har. Jag blir lycklig när vi får lov att se till var och ens kompetens och använda oss av våra gåvor. Vi får frihet att utveckla arbetet och har fullt förtroende från ledningen. Vet ni hur kul det är när det anställs en IT-samordnare som också vill ingå i ett konfirmandarbetslag? Ja, tänk om alla hade tänkt så! Att det är fullt möjligt att göra andra saker än vad som står i din befattningsbeskrivning för att bygga församling. För att använda de kompetenser som finns! IT-samordnaren är glad för att han brinner för konfirmandarbete utöver sina IT-kunskaper. Han kommer i stor grad att kunna använda de kunskaperna bland konfirmanderna. Men jag blir också glad. Dels för att arbeta tillsammans med folk som ”brinner” men också för rent egoistiska skäl. Jag blir booztad (säger man så? Ni vet vad jag menar!) med positiv energi. Det är ju så mycket lättare att jobba när många älskar det dom gör och när folk vill något. Slänger ut idéer och kommer med förslag!
Och lokalen… Vi är trångbodda i vår församlingsgård och har därför letat externa lokaler. De har vi hittat nu, på ett perfekt läge i stan. Där kommer vi i ungdomsteamet sitta tillsammans med två diakoner. Vi kommer ha tillgänglighet till ett kreativt rum, små samtalsrum, öppen verksamhet, ja, allt vi önskar finns där! Superbra lokaler!
En stor skylt med Svenska kyrkan kommer upp på väggen så att ingen missar stället och jag hoppas att de lokalerna tillsammans med kyrkorummet och vi som arbetar i kyrkan kan bli en öppen dörr, där alla kan känna, att här, här vill jag vara!