Therese och Henrik sa Ja!

En fantastisk sak med att arbeta inom Svenska kyrkan i utlandet är alla dom par som tar kontakt med oss och önskar att få gifta sej. Att gifta sej är en juridisk handling, en sådan får vi inte utföra i Thailand. Det vi däremot får göra är att ordna en välsignelseakt.

Denna akt följer i stort sett Svenska kyrkans ordning för vigsel, men vi omformulerar språket lite grann. Oftast gifter sej paret borgerligt hemma i Sverige, för att sedan har vi en välsignelseakt i Thailand.
Det allra vanligaste är att paret önskar att få bli välsignade på en strand i solnedgången. Vi är väl medvetna om att det är en av dom viktigaste dagarna i parets liv, vilket innebär att vi gör vårt allra bästa för att tillgodose de önskemål som finns.

När Therese och Henrik ville lova varandra evig kärlek i samband med en välsignelseakt var det en stor upplevelse för oss i kyrkan också. Dom önskade att få ha akten i solnedgången på en strand strax utanför Krabi. Det är en vacker resa från vår bostad på Phuket, som tar mellan 4 och 6 timmar i bil för oss. I Thailand beror allt på den aktuella trafiksituationen. Vi hade försökt prata med varandra i telefon för att bestämma hur vi kvällen skulle läggas upp. Det ibland vanliga hände, nämligen att det var svårt att upprätta kontakt. Trevligt nog fungerade det däremot att ringa via Facebook. Vi gjorde vårt bästa för att planera i förväg, sedan träffades vi på deras hotell.

Det gick lätt att planera hur vi skulle placera altaret, hur alla skulle stå, gå, prata osv. Psalmerna, en i början och en i slutet, var inte heller några problem. (Dom tyckte det var bra att psalmerna ackompanjerades av en gitarr dessutom). Dom hade med sej sina barn, samt en del släkt och vänner.
Sammanlagt skulle vi bli mellan 20 och 25 personer på stranden. Dom önskade att få komma i varsin båt. Henrik först, sedan Therese.

När solen sänkte sej ner över Krabi kom första båten med bl.a. Henrik. Vi väntade en stund. Efter en stund kom så Therese och vi började akten. Akten blev ett minne för livet för oss alla. Vi hade valt att avsluta akten med att sjunga en sång för dom. Henrik var inte så noga med vilken musik som sjöngs, men Therese hade mycket tydligt markerat att hon var ett stort fan av Backstreet boys… Lite svårare för några (alltså min fru Anna och jag själv) som var unga precis när punken exploderade. Vi gjorde vårt bästa för att öva in något som heter ’I want it that way’.

Det blev en fantastisk kväll och ingen av oss som var där kommer att glömma den. Vi blev bjudna att vara med på kalaset på stranden efteråt, men där har vi begränsade möjligheter. Vi börjar oftast arbeta ganska tidigt på morgonen, vi behövde sätta oss i bilen och köra hem.

Vid elvatiden på kvällen var det mörkt och varmt ute när vi kom hem. Och vi kände att dagen hade varit mycket bra!