Vi får ibland frågan om hur en ’vanlig dag’ för Svenska kyrkan i södra Thailand ser ut. Svaret blir ungefär som det blir för vilken församling i Svenska kyrkan som helst; vi vet inte. Det finns inga vanliga dagar.
Men nu under lågsäsongen (som vara fram till mitten av oktober ungefär) har vi lite större chans att planera våra dagar. Planeringen hålls aldrig, men så här skulle en dag kunna se ut:
Har det inte varit för sent kvällen innan ställer vi klockan på 0700. Vi försöker börja med någon slags motion, ofta en joggingtur runt en liten konstgjord damm. Efteråt brukar vi försöka hinna med att gå ner till stranden och bada 🙂 Precis bredvid stranden ligger ett fruktstånd där vi köper frukost i form av mängder med frukt. Så åker vi hem, duschar och äter.
Vi försöker ofta börja med administration och planering, vi har ett litet kontor i prästbostaden vi sitter på. Det går aldrig att säga hur lång tid administrationen tar. Människor skriver och frågar om hur vi jobbar med t.ex. vigslar, gudstjänster över jul, nationalism, vi har en hel del själavårdskontakter via nätet mm mm.
På eftermiddagen försöker vi åka ut. Ofta blir det hembesök. Vi gör nog närmare 90% av allt arbete tillsammans. När vi får önskemål om samtal brukar vi försöka förklara hur vi jobbar med våra kompetenser och även med tystnadsplikten. Anna är kurator och Socionom med dom förväntningarna. I mitt fall är den prästerliga tystnadsplikten välkänd. Däremot behöver det ofta förklaras hur den fungerar.
Sena eftermiddagar och kvällar försöker vi ofta äta på någon av dom svenskrestauranger som finns. Har vi något kvällsuppdrag avslutas dagen på det sättet. Det kan vara en gudstjänst, en samling eller ett besök som måste tas när personen slutat jobba.
När vi kommer hem står vi ibland i den Thailändska kvällen och lyssnar till alla ljud. Ofta säger vi till varandra att vi har det fantastiskt bra på jobbet. Trots att vi är långt hemifrån känner vi oss både bekräftade och hågkomna. Bl.a. det gör att vi trivs väldigt bra.