Varje månad är vi mellan fyra och sju dagar på Koh Lanta, en ö där många svenskar bor. Många svenskar låter sina barn gå en period på någon av dom svenska skolorna på ön. Det finns också en skola som lär ut Thai, som drivs i svensk regi. Det finns några bofasta svenskar också, men dom är inte många.
Dom är däremot väldigt intresserade av existentiella frågeställningar. Förra året hade vi en diskussionsgrupp där vi diskuterade allt mellan himmel och jord. I år har vi, efter önskemål, gjort om gruppen en aning. Nu träffas vi en fredag i månaden.
Vi går en halvtimme i par på stranden. Då får den ena av dom två i paret berätta om något som berör dagens tema. Den andra får bara lyssna. Efter ungefär 20 minuter vänder vi och går tillbaka.
Då får lyssnaren bli talare och berätta något. När vi kommer tillbaka har vi ofta en sten med oss, som ska symbolisera något. Vi berättar inte vad vi pratat om.
Så avslutar vi med en ljustänningsceremoni på stranden, nu har det blivit mörkt. Helmörkt. Och så det som svenska kyrkan är världsmästare på… Det sista som händer är att vi bjuder på kanelbullar och juice.
Sen går vi hem eller går ut och äter på en restaurang. När kvällen är slut är vi rikare på berättelser.