Buffel

Mot slutet av högsäsongen har vi fått en förfrågan om välsignelse i en ganska avlägsen del av södra Thailand. Ett trångt litet färjeläger med krav på att man måste backa sin bil ombord. Och några skydd mot vattnet finns inte.

Våren 2017, bl.a. m Julia! 165

Bara att sätta igång och backa…

Flera färjor går ut till den lilla ön.

Våren 2017, bl.a. m Julia! 155

Färja i behov av av målning

Våren 2017, bl.a. m Julia! 159

Det är krav på att man backar in bilen

Våren 2017, bl.a. m Julia! 157

Man kan få ta med sin Motorcykel på en sk long-tail boat.

Våren 2017, bl.a. m Julia! 173

Vår färja var bl.a. full av parkvakter!

Och den första informationen som vi möter är att vi ska se upp så vi inte krockar med någon buffel!

Våren 2017, bl.a. m Julia! 187

Kolla så att vi inte krockar med någon buffel.

På ett svenskt bageri

En av våra närmaste samarbetspartner är svenska ambassaden i Bangkok. Vi frågar ibland om råd, ibland ringer dom oss och ber oss hälsa på och kolla upp en eller annan sak. Samarbetet är gott och fungerar bra.

En gång om året kommer en representant från ambassaden till Phuket och informerar om verksamheten, vad ambassaden kan och får göra, samt vad ambassaden inte kan inte får göra. Samt svarar på mängder av frågor. Den här gången var mötet på ett svenskt bageri.

Ambassadens representant svarar på frågor

Ambassadens representant svarar på frågor

 

070

Den glade bagaren

Där träffades vi också för en afterwork. Smickrande nog hade dom bett oss från svenska kyrkan att ansvara för underhållningen. Jag tog med en man jag känner från Uddevalla (han blev heller aldrig rockstjärna) och så framförde vi en hyllning till tågluffargenerationen (dvs. den generation som jag själv ingår i). Och snyftade lite över att vi aldrig blev det vi borde blivit för länge sedan…

075

Två snälla killar från Uddevalla som aldrig blev rockstjärnor

 

 

Lucia!

Efterkom vi inte hittade något luciatåg fick 'gubbarna' i styrelsen för Skandinaver på Phuket göra ett själva

Efterkom vi inte hittade något luciatåg fick ‘gubbarna’ i styrelsen för Skandinaver på Phuket göra ett själva

Nu har vi firat Lucia i ungefär en vecka! En av många fördelar med att jobba som vi gör är att alla vi kommer i kontakt med inser att det är omöjligt för oss att hinna vara på rätt plats vid varje tillfälle. När det gäller Lucia vill dom flesta ha ett luciatåg på morgonen den 13e december. Det lyckades vi inte ordna. Vi hade dessutom inget Luciatåg alls, vilket ledde till att vi fick ordna ett själva. Sagt och gjort, styrelsen för Skandinaver på Phuket ville lussa för medlemmarna, och då skulle dom också få vara med om det!

Och när styrelsen ringer och säger att dom inte har någon Lucia, måste man väl rycka in?

Och när styrelsen ringer och säger att dom inte har någon Lucia, måste man väl rycka in?

Oturligt nog för dom allra flesta fanns det ingen Lucia att tillgå. Efter viss diskussion beslöt vi att låta mej få vara Lucia. Det blev faktiskt debut för mej i Luciaklädnaden. På något konstigt sätt kändes det faktiskt bra, eftersom Sveriges första Lucia troligen var…man! (Iaf enligt Expressen http://www.expressen.se/nyheter/sveriges-forsta-lucia-var-en-man/ )

Avslutningsvis på en liten svenskägd restaurang: ett helt vanligt (?) Luciatåg med barn och ljus!

Avslutningsvis på en liten svenskägd restaurang: ett helt vanligt (?) Luciatåg med barn och ljus!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Men allra bäst kändes det att få sjunga med både barn och vuxna på någon av dom små svenskrestaurangerna som finns på Phuket. Stämningsfullt och vackert.

Glad Lucia önskar vi från Phuket!

Baklås. Inbrott. Och korttricket!

Det finns vissa saker som helt enkelt måste fungera för att livet ska vara drägligt. Man tänker inte på dom förrän dom slutar fungera. Dörrvred är t.ex. en sådan sak. När därför dörrvredet till prästbostaden går i baklås en helt vanlig kväll i Advent är det extremt irriterande och ovälkommet.
Vår ringde till vår lokale vaktmästare för att få hjälp. Han sa det vi nog redan visste: sådana nycklar finns inte i reserv, det är bara att slå in dörren…

I baklås!?!

I baklås!?!

Eftersom vi inte var riktigt redo att ge upp än, slog vi inte in någon dörr. Tillsammans med svärmor och hennes syster som nu är på besök, åkte vi och åt, min fru Anna och jag. Vi gjorde vårt bästa för att hålla humöret uppe. Det gick …hyfsat.

Exakt vad det skulle kosta att slå in dörren hade vi inte funderat så mycket på. Men plötsligt kom vi på att vi här på Phuket faktiskt har ett par mycket goda kontakter…

Christer och Sofia från Kriminellas Revansch I Samhället. Dom åker till Phuket på semester varje år. Förra året kom dom på en del av våra gudstjänster. Sagt och gjort, vi ringde dom. Enligt en av deras vänner har dom goda erfarenhet av lås. Jag sa något om att svärmor är på besök, och att gästsängen är upptagen. Efter några skämt om att vidga sina vyer bestämde vi oss för att ses en timme senare.

Dom befann sej nämligen ganska nära och kom faktiskt hem till oss. Vi gick  till dörren som gått i baklås. Och så stor vi där, vi fyra, Erik, Anna, Christer och Sofia. Eller prästen, chefen för ett behandlingshem för kriminella män, Ordförande för KRIS och hans fru, blivande riksdagsman.

Hade detta varit en quizz hade berättelsen stannat av och frågan hade blivit ‘vem öppnade dörren’?

Svaret blev Christer. Med det som tydligen kallas för ‘korttricket’. Exakt hur det går till är nog svårt att förklara. Men när dom åkte hem var dörrarna öppnade. Och vi inser återigen vikten av att ha goda vänner!

Att välsigna både vuxna och barn. Och personal. På en svensk skola.

'Gud är en av oss vid detta bord...' Ett sätt att fira Advent i södra Thailand.

‘Gud är en av oss vid detta bord…’
Ett sätt att fira Advent i södra Thailand.

Och ett annat, mera traditionellt sätt.

Och ett annat, mera traditionellt sätt.

Nu har vi firat advent på många olika sätt och på många olika platser. Vi har varit på båtar och i skolsalar, vi har hyrt restauranger och faktiskt också varit i en kyrka. På svenskön Koh Lanta finns det en kristen kyrka. Som vi har förstått det skänktes kyrkan av en amerikanska miljonär efter Tsunamin.

Barnkören på koh Lanta sjunger starkt och för att det är roligt, som deras körledare önskar!

Barnkören på Koh Lanta sjunger starkt och för att det är roligt, som deras körledare önskar!

Den här gången var det ett väder som är svårt att beskriva på Koh Lanta. Det regnade monsunregn i så gott som en vecka i förväg. Allt var blött, det regnade in i kyrkan. Tyvärr fick vår kyrkorgel (nåja, ett litet el-piano), samt våra telefoner nog. Pianot går nog att laga med hårtork mm, men det ser värre ut för telefonerna. Vi har lagt dom i en påse ris som man rekommenderar på iPhones hemsida, men det verkar inte fungera :-(

Mycket vattenskadad iPhone :-(

Mycket vattenskadad iPhone :-(

IPhone inne i en påse ris, som ska dra ut fukten ur telefonen.

IPhone inne i en påse ris, som ska dra ut fukten ur telefonen.

Men glädjande och roligt är det att få berätta om Advent för ungefär 90 barn på en av svenskskolorna. Och när vi kom till den andra av dom två grundskolorna tog rektorn mej avsides och frågade om jag ville välsigna eleverna, lärarna och föräldrarna…
Naturligtvis svarade jag ‘ja’. Men för säkerhets skull frågade jag en extra gång precis innan Adventssamlingen skulle börja.

Laddar för Adventsandakt

Laddar för Adventsandakt

-Du vet om att det är ganska kontroversiellt med välsignelser av präster på skolavslutningar, va??
-Det där är ganska mycket Sverige. Vi hade några Buddhistmunkar här som välsignade oss allihop för ett par veckor sedan. Jag tror inte vi for illa av det. Jag tror inte vi far illa av dagens vare sej andakt eller välsignelse. För oss handlar det om att lära oss traditioner och få veta vad och hur religionerna firar.

Det lät både vackert och klokt.

Tillsammans med barnkören genomförs andakten

Tillsammans med barnkören genomförs andakten

Båtmässa!!

Vissa saker måste man helt enkelt ta med sej ut i världen som Göteborgare. En av dom är kärleken till havet och att få vara med på en båtmässa! Sagt och gjort, vi bestämde oss för att genomföra en båtmässa.

Åkte vi ut med!

Åkte vi ut med!

Vi åkte ut när solen började gå ner.

Sång och glädje!

Sång och glädje!

Vi sjöng, delade bröd och vin.

Gudstjänstdeltagare och solnedgång

Gudstjänstdeltagare och solnedgång

Vår mässa var en sittande mässa, vi skickade runt brödet och vinet.

'Gud är en av oss vid detta bord...'

‘Gud är en av oss vid detta bord…’

La moett var omgjord till kyrka för en kvälls skull!

La moett var omgjord till kyrka för en kvälls skull!

På bilverkstan

Att ha bil i Thailand är något mycket viktigt för oss. Som mobil kyrkan tillbringar vi timmevis i bilen varje vecka. Det innebär naturligtvis slitage och därmed besök på verkstäder.

Noggrann undersökning

Noggrann undersökning

Vid ett tillfälle hittade vi en oljeläcka under bilen… Vi bestämde oss för att åka in till verkstaden direkt. Det blev en märkesverkstad och klockan var faktiskt nästan sex (när verkstäderna stängs).

koh-lanta-nov-2016-053

Nåväl vi frågade chefen vad vi skulle göra. Han sa något åt sina anställda och såg till att bilen blev upphissad direkt. Dom undersökte den och hittade ett fel. Felet lagades och tjugo över sex fick vi köra ut bilen igen. Vi frågade var vi skulle betala eftersom kontoret höll på att stänga.

koh-lanta-nov-2016-054

No problems, svarade han, beställ tid för service, så fixar vi resten också…

Undrar om det hade hänt på en verkstad i Sverige??

koh-lanta-nov-2016-052

Toalettinstruktioner…

Att gå på toaletten innebär ibland ganska intressanta upplevelser. Allt får man inte göra, vissa saker måste man göra. Vi som reser mycket får ibland ta del av lokala instruktioner. På den här toaletten är det i tur ordning förbjudet att stå upp och kissa, falla på knä över stolen och be, samt att sitta på stolen och sikta nedåt.

dsc01032

Och här är en toalettägare som uppenbarligen tröttnat på att turister inte siktar ordentligt.

924

 

 

 

Drömmer om att få hit Annika Borg…

Hej Annika,

jag tror inte vi känner varandra, jag tror heller aldrig att vi har träffats. Det kanske inte heller är så troligt att du läser det här. Ändå vågar jag mej på att skriva ett öppet brev till dej.

Under sommaren har det som troende och präst varit näst intill omöjligt att inte reagera och fundera över det du diskuterat i media och på bloggen ‘Kristen opinion’. Eftersom jag själv arbetar inom SKUT är det naturligtvis frågorna kring oss som berört mej mest.

Det var en mycket tuff vår för oss inom SKUT. Människor jag både respekterat och sett upp till, anklagas för saker jag minst av allt vill att SKUT ska ägna sej åt. På ett sätt kan jag faktiskt förstå den mycket beska kritik du och andra riktar mot oss. I skrivande stund är utredningen om SKUT inte färdig, det är svårt att kommentera vad som hänt.

Att jag inte skrivit förrän nu beror på att jag haft semester och varit kompledig. Men låt mej ändå få komma med några andra infallsvinklar och i alla fall bemöta det du skriver på t.ex. http://www.barometern.se/ledare/beachen-ej-kyrkans-plats/!

Jag vet inte om du varit med om att forma rubriken ‘Beachen är inte kyrkans plats’? Men lite längre ner skriver du t.ex. ‘Gissningsvis är varken de eller medlemmarna särskilt imponerade av den tänkta självården i bar- och strandmiljö’. Låt mej får berätta lite om hur vi jobbar! Jag är nämligen stolt över SKUT, stolt över Svenska kyrkan, jag vill så gärna berätta helt utan ironier och kritik mot dina uppfattningar?

I Svenska kyrkan i södra Thailand är vi en del av det som troligen kommer att vara framtiden för SKUT, vi är en mobil kyrka. Vi har ingen egen kyrkolokal. Vi har ett jättefint radhus och en jättefin bil. Vårt ansvarsområde är faktiskt hela södra Thailand. Jag upplever att vi behövs, eftersom vi är ständigt efterfrågade. Jag skulle så gärna vilja visa dej och många andra som har åsikter om SKUT hur vårt arbete och vår vardag på Phuket ter sej!

Jag skulle vilja visa dej dom barer vi går till. När vi började sa en av mina chefer att ‘ni själva är i stor utsträckning redskapen, använd dom talanger ni har’. För oss betyder det att vi går till dom barer, caféer och restauranger där svenskar finns. Eftersom jag är gammal avdankad musiker, har jag ibland fått frågan om jag vill komma och spela och sjunga en kväll då och då. Det har jag gjort med glädje. Det har gett mängder av samtal  och kontakter.

Jag skulle också vilja visa dej stränderna! Där får vi döpa barn, ha välsignelseakter, vi har firat mässa. Det är fantastiskt att få göra det i den miljön. Hur många samtal vi haft på stränderna vet jag inte. Men att komma överens om att man lämnar baren och istället ta en strandpromenad kan vara läkande i sej.

Jag kulle vilja visa dej Kao lak, där Tsunamin slog som hårdast. Fortfarande samtalar vi med människor som har stora problem att komma över det fruktansvärda dom var med om då. Det är tre timmars bilresa dit, vi är inte där så ofta, men ibland är det värt den långa resan. Vi planerar t.ex. att ha en julsångstund på ett hotell, men det är ännu så länge bara planer.

Och så vill jag visa dej Koh Lanta, en ö med många svenskar! Där finns det tre svenska skolor som vi samarbetar med. När det blir vår tur att informera om kristen tro (barnen informeras givetvis om framförallt Buddhism och Islam också) ritar och berättar vi om Jesus.  Med vuxna har vi samtal och ibland undervisning. Vi hyr in oss i den lokala kyrkan och firar gudstjänst då och då. Jag har förstått det som att en amerikansk miljonär lät bygga kyrkan strax efter Tsunamin, som en gåva till kristna människor på Koh Lanta.

Allt detta tycker vi är viktigt arbete! Det är jobbigt och roligt. Vi gör naturligtvis andra saker också. Saker som är mer påfrestande och inte direkt roliga, men väldigt meningsfulla.

Vi tycker t.ex. att det är viktigt att hälsa på i sjukhus och i fängelser. Själv tycker jag att gränsen mellan himmel och helvete blir som allra tydligast där.

En människa som åkt till Thailand för att njuta av semester kan vakna upp, misshandlad och rånad på ett sjukhus, utan att ha en aning hur hon eller han hamnade där. Och alla slangarna som sitter i kroppen upplevs ofta som hot, inte som en hjälp.

Allra värst är det med häktena, därefter fängelserna. Att leva delar av sitt liv i dom miljöerna är knappast uppbyggande. Men dom fängslade svenskarna blir faktiskt glada över att vi kommer. Samtalen kan vara i ett par timmar. Sen går vi ut i solen, människan på andra sidan bordet går tillbaka in i cellen. Jag kan inte tycka att det är något annat fruktansvärt.

Allt detta skulle jag så gärna vilja visa dej, för att ge en annan och förhoppningsvis också positiv bild av den kyrka både du och jag tillhör! För jag tror faktiskt att medlemmarna vill att vi ska röra oss i dom miljöer vi gör: barerna, restaurangerna, stränderna, caféerna, sjukhusen, fängelserna osv.

Självklart bjuder vi in till gudstjänster i vårt hem också. Vid större högtider får vi dock hyra in oss på någon restaurang. Det fungerar alldeles utmärkt.

Så välkommen Annika, jag skulle så gärna vilja visa!

#stoltöverSvk

Säsongens sista turné, skapelse och tillintegörelse

Sista gången  får den här säsongen vi packar bilen med altare, prästkläder och gitarr.

Sista gången får den här säsongen vi packar bilen med altare, prästkläder och gitarr.

Säsongens sista turné för oss blir till en avlägsen del av södra Thailand. Vi åker i ca fem timmar med bil, för att sedan ta en färja över till ön. Uppdraget den här gången är dubbelt: dels att förrätta en välsignelseakt mellan två överlyckliga unga människor, och dels att besöka en svensk i fängelse, samt en svensk som sitter frihetsberövad på en polisstation.

Det unga paret lämnar inte mycket åt slumpen, tillsammans övar vi och går igenom allt som kommer att kunna hända. Vi gör det dagen före. Strandbröllopet blir imponerande storslaget det också. Ca 100 gäster och en båge med blommor som är imponerande.

Själva akten inleds med att brudgummen kommer gående in bland dom ca 100 sittande gästerna. Han är stolt och stilig, alla applåderar. Sedan, efter en lång stund och tre stycken musik, kommer hon, kvinnan som vi väntar på: bruden!

Hon är så vacker att det är svårt att ta ögonen från henne. Hon inte bara går, hon skrider fram till sin blivande man, under det att gästerna och vi jublar. Vi genomför akten med tal, sång och musik När paret avslutar akten med att kyssa varandra börjar kalaset. Gästerna jublar och festen som skall vara hela natten börjar. Vi är med en stund, men sedan är vår dag slut. Vi säger som det är: vi är stolta och glada över att vi har fått vara med och bidra till något så enormt imponerande och vackert som denna akt vid stranden. Men vi vet också vad som väntar dagen efter för oss.

På eftermiddagen är allt förberett inför kvällens happening: den imponerande välsignelseakten.

På eftermiddagen är allt förberett inför kvällens happening: den imponerande välsignelseakten.

Dagen efter går vi upp och åker mot öns fängelset. Vi besöker en äldre herre, som jag nästan skulle vilja karaktärisera som en gentleman. Han sitter för ekonomisk brottslighet, men alla historierna kring försäkringsbolag, aktier, kursfall, asienbörser och valutor begriper jag faktiskt inte. Han är glad över att vi kommit. Han tar sitt straff, men han ser verkligen fram mot den dag han får lämna fängelset. Vi förstår honom. Det straff han fått tycks orimligt i proportion till brottet. Han menar sej behandlas väl.

Han berättar också om en medfånge vi träffat förut. Denne fånge sitter nu i väntan på deportation på polisstationen. Vi åker dit och får träffa honom. På ca 18 kvadratmeter sitter varierande mellan 10 och 12 personer.  Vi har handlat med oss pizza som vi ger honom. När vi kommer är han mycket glad över att se oss. Han är också mycket engagerad i en diskussion med vaktchefen om att han måste ha sin medicin. Under vårt besök görs många försök att ringa till en läkare för att få bekräftat att han verkligen är den han är och att han behöver sin medicin. Besökstiden tar slut och vi lämnar honom och ön.

När vi reser hemåt funderar vi på vad vi varit med om dessa dagar: på något märkligt sätt känns det som att vi får vara en del av själva livets innersta väsen. Dom unga lyckliga börjar ett nytt liv tillsammans, mannen i fängelset och mannen i häktet har många tuffa dagar framför sej. Under bilresan hemåt har vi gott om tid att prata om det vi varit med om. Jag minns något som den danske teologen K.E.Lögstrup karakteriserar som livet självt, det som vår existens cirkulerar kring: Skapelse och Tillintetgörelse.