-Godis?
– Nej!
-Vill ha godis!
– Nej! Det är inte lördag idag!
– GODIS! GODIS!! GOOOOODIS!!!
Kampen är stenhård mellan barnet och föräldern och pågår för öppen ridå med oss andra som åskådare i butiken. De små godisbitarna är placerade just i ögonhöjd för barn och just där man är som tröttast och blodsockret är som lägst.
När en liten bebis för första gången anar denna makt: när jag ler mot min förälder får jag ett leende tillbaka, när jag gurglar får jag mamma eller pappa att prata, när jag skriker blir jag omfamnad eller matad – då börjar den intuitiva känslan att det går att styra och forma sin omgivning efter sin vilja.
Det är därför föräldrar så småningom måste säga emot och begränsa sitt barn. Forskaren Susan Hart berättare i en undersökning att föräldrar till barn i åldern 12–17 månader kom med ett förbud var 9e minut: ”Nej.” ”Nej!” ”Neeej. Du får inte…” Detta kräver en vilja av stål, både från föräldrar och barn.
Det gör ont att inse och lära sig att man inte kan bestämma allt, inte kan få allt, inte kan styra allt, att inte få godis direkt när man är så sugen.
Föräldrar har i alla tider gjort detta jättejobb. Utan denna begränsning är risken att vi fortsätter tro, även i vuxen ålder, att värden finns till endast för vår egen skull. Man kunde bli omnipotent och narcissistisk.
Föräldrarnas nej och begränsningar blir tillslut vårt eget nej och vi lär oss att detta att vara människa är att inte vara Gud.
Berättelserna om hur Jesus frestas finns med i tre av evangelierna. Markus konstaterar bara kort och gott att han prövades. Lukas och Matteus berättar om tre prövningar; obegränsad tillgång till föda, makten över all världens riken och rikedom och att kunna kasta sig skadeslös nerför en mur. Och det handlar om omedelbar behovstillfredsställelse, att få alla sina begär tillfredsställda och att vara osårbar, orädd – att vara odödlig.
Jesus avstår från det. Att vara människa bland människor innebär att han, som vi, får vänta, sträva och kämpa för att få saker, och ibland får vi dem alls. Han får, som vi, arbeta och vänta för att tillgodose sin längtan, fast många krafter lockar med snabba resultat. Livet levs utan säkerhet, även i ett samhälle där vi alla blivit något av trygghets- och säkerhetsnarkomaner.
Detta är att vara människa. Vi får lära oss det av våra oändligt tålmodiga föräldrar. Frestelsen är alltid att välja bort min mänsklighet, att tro att allt skall böjas efter min vilja, att greppa makten och forma världen efter mina behov, begär och min rädsla – och så lämna Gud. Och så tro mej själv vara en gud.
Och även Jesus måste fått lära sig detta, lära sig att vara människa av sina föräldrar, där på torget i Nasaret en vanlig dag.
– Dadel?
– Nej, Jesus.
– Vill ha dadel!
– Nej det får du på fredag kväll.
– DADEL! DADEL!! DAAAAAADEL!!!
– Nej Jesus….
Felix Egegren
präst