Omodernt osjälvisk


-Du som är präst lever väl efter den där Gyllene Regeln, va?
Frågan ställs av en tuggummituggande konfirmand som tittar på mig bakom sotade lösögonfransar. Kompisen frågar henne vad hon menar och hon svarar med att citera de välkända orden:
”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.”

De går därifrån och jag står kvar och funderar på hennes fråga. Lever jag efter Gyllene regeln?

Handen på hjärtat så blir det nog ofta så hos oss alla ett slags poängräknande av det hela. ”Jag har minsann ställt upp för henne 10 gånger så då ska minsann hon ställa upp för mig lika många gånger.” Och så förs en liten mental bok över antalet gärningar där debet och kredit helst ska var till vår favör.
Och om vi ger tid och kraft till en vän, så blir vi nog ganska besvikna om vi inte får något tillbaka. Och gärna ungefär lika mycket som vi har gett.
Frågan är: var det så Jesus menade?
”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. .”
Hmm… måste erkänna. Står inget om poängräknande där….
Han säger heller inget om att vi bara ska hjälpa våra vänner.
Tvärtom.
”är din fiende hungrig, ge honom att äta; är han törstig, ge honom att dricka.”
Nu blev det jobbigt.
För vem vill vara snäll mot sina fiender?
Nja. Där tar nog småsintheten över. Samma småsinthet som får oss att räkna efter hur mycket vi får tillbaka på allt som vi hjälpt vår vän med.
Och skulle vi nu hjälpa någon vi inte tycker så är vi mycket noga med att påpeka detta! ”Titta vad duktig jag är!”

Våra goda gärningar blir då inte av kärlek, utan ett sätt att samla in ”skuldsedlar” från våra medmänniskor. ”Skuldsedlar” som vi sedan är mycket noga med att kassera in.
Debet och kredit.
Fokus i orden faller från att handla gott mot andra människor, till att ge andra något som vi egentligen själva vill ha av dem.
Fokus har flyttats från ”göra för dem” till ”vad de ska göra för er”
Vi är tillbaka i småbarnsårens räknande av godistabletter. ”Jag gav dig två, så då måste jag få två av dig.”

Vad är det Jesus säger, egentligen?
”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.”
Betyder det att vi måste få tillbaka från samma person som vi en gång gav till?
Måste vi över huvud taget få tillbaka? Direkt?
Vad händer om vi ger utan baktanke eller utan att ”räkna” .

Det är inget lätt bud Gud ger oss i den Gyllene regeln.
Det kräver att vi faktiskt litar på varandra.
Utan några försäkringar eller garantier.
Det kräver att vi, i ett samhälle som värderar och rankar allt, där du kan göra karriär i en dokusåpa genom att vara beräknande och självisk, är omodernt osjälvisk och sträcker ut en hjälpande hand, utan att begära något i gengäld. Utan att ens räkna med att få något tillbaka. Skuldsedeln finns inte, den är riven.

Hennes fråga ekar hos mig en lång stund. Lever jag efter den Gyllene regeln?

Mitt svar när jag träffar henne nästa dag:
– Nej, tyvärr. Men jag försöker. Med Guds hjälp. Varje dag.

Maria Scharffenberg, präst

2 kommentarer

Birgitta säger
9 september 2017 – 08:55

Vad menar du med "Skuldsedeln finns inte, den är riven."?
/Birgitta

Charlotte Frycklund, präst svarar
14 september 2017 – 08:17

Hej Birgitta,

Jag tänkte egentligen två tankar. Dels med hänvisning till min egen text. Att om jag lever efter den Gyllene regeln så för jag inte den där lilla mentala boken och samlar ”Skuldsedlar” hos andra som jag sedan försöker kassera in. Utan istället ger jag utan baktankar eller beräkning.
Dels tänker jag på att Jesus i sin död på korset ”rev skuldsedeln” och i hans nåd är vi räddade. Att leva i Jesu efterföljd är att bland annat leva efter den Gyllene regeln.
/Maria, Präst

Maria Sundbäck säger
9 september 2017 – 08:11

Jag fick inspiration av dina tankar.
Tack!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *