En berättelse om musikens makt


Georg Friedrich Händel

Alexander’s Feast blev en stor succé under Händels livstid.

G F Händels Alexander’s Feast or the Power of Music (Alexanders fest eller Musikens makt) uruppfördes på Covent Garden i London 1736. Den 24 april 2016 framförs verket i Uppsala Domkyrka. Här ger Mats Wahlberg en introduktion till ett musikverk som inledde Händels utveckling från italienska operor mot oratorier med engelsk text.

Librettot till Alexander’s Feast är skrivet av Newburgh Hamilton och grundar sig på ett poem med samma namn av John Dryden, skrivet 1697 för The Musical Society i London till firandet av Sankta Cecilias dag den 22 november. John Dryden (1631–1700) var sin tids dominerande författare i England. Han skrev en stor mängd poesi och dramatik och översatte klassisk grekisk och latinsk litteratur. 1668 blev han Poet laureate, ett slags hovpoet, ett uppdrag han förlorade, när han 1688 vägrade att erkänna Wilhelm I av Oranien som Englands nye protestantiske kung.

John Dryden var den mest framgångrike författaren i England under sin tid.

John Dryden var den dominerande författaren i England.

Dryden hade övergått till katolicismen vid den störtade Jakobs II:s tronbestigning. Institutionen Poet laureate lever fortfarande kvar. Den som i dag har detta uppdrag är Dame Carol Anne Duffy, professor i Contemporary Poetry vid universitetet i Manchester och den första kvinnan på posten.

Alexanders den stores persiska krigståg

Bakgrunden till Drydens poem är denna. Alexander den stores far Filip II var under första delen av 300-talet f.Kr. kung av Makedonien, då liksom nu en provins i norra Grekland, men numera som bekant också en angränsande självständig stat i det forna Jugoslavien. När Filip kom till makten, hade grekerna sedan minst 200 år varit i fejd med perserriket. Filips avsikt var att slutgiltigt besegra perserna, men han mördades 336, innan han hann påbörja sitt krigståg. Den blott 20-årige sonen Alexander satte då som mål att fullfölja faderns planer. Man kan inte säga annat än att han blev exempellöst framgångsrik – redan sex år senare, 330, var han herre över hela perserriket och hade också erövrat Egypten. Till Indien hann han dock inte. 323 insjuknar han och dör i Babylon, och hans rike faller samman.

Mosaic of Alexander the Great

Alexander’s Feast skildrar en bankett under Alexander den stores persiska krigståg.

Drydens poem skildrar en bankett som Alexander den store och hans älskarinna Thais höll i Persepolis 330 f. Kr. under sitt persiska krigståg. Persepolis var den stad i nuvarande sydvästra Iran som hade gjorts till huvudstad i det stora perserriket av kung Darius I. Under banketten uppträder sångaren Thimoteus. Han lyckas med sin hänryckande och manipulativa sång till ackompanjemang av flöjt och harpa uppväcka skilda känslor hos Alexander, stolthet och gudomlig självhävdelse, kärlek och medlidande men till sist hämnd och raseri. Detta leder till att Alexander slutgiltigt, med Thais i täten, låter förstöra Persepolis som hämnd för generationer av dödade grekiska soldater.

Musikens helgon träder fram

Så långt kan alltså texten i Alexander’s Feast inte sägas vara särskilt religiöst präglad, den har främst skildrat musikens makt över människornas sinnen, vilket ju också framgår av undertiteln The Power of Music. Att verket ändå fått en så stark ställning inom engelsk kyrkomusik beror väl på att det, kanske litet oväntat, avslutas med en med skildring av hur musikens skyddshelgon Cecilia träder fram, långt efter Alexanders tid, skaparinnan av musikens gestalt, hon som med sin fromma själs entusiasm utvidgade musikens tidigare trånga gränser och fördjupade den med naturens enkla och rena kunskap – with Nature’s mother-wit. Skall hon eller gamle Thimoteus sättas främst, eller skall de anses jämbördiga? Slutkörens text lyder:

Stäm upp era röster,
så att de från himlens valv
återkallar den helgade Cecilias namn;
himlen och hon har skänkt oss musiken,
den största välsignelse åt oss jordebarn.
Besjung hennes rykte med hög röst,
låt oss återskapa hennes himmelska toner,
och måtte denna kväll för evigt
helga harmoni och kärlek.

Sensmoralen är väl den att forntidens musiker visserligen kunde uppväcka allehanda känslor, både upphöjda och låga, men först med Sankta Cecilia fick musiken himmelsk kraft och glans.

Om Sankta Cecilia vet vi nästan ingenting med säkerhet. Enligt en legend från sent 400-tal skall hon ha levt i Rom på 200-talet och varit kristen, men föräldrarna tvingade henne att gifta sig med en icke-kristen patricier. Emellertid blev både hennes make och hans bror kristna och led martyrdöden. Själv blev hon dömd att kvävas till döds i sitt eget badhus. Detta misslyckades, och hon överlevde sedan tre svärdshugg i tre dagar. Hennes hus i södra delen av stadsdelen Trastevere gjordes därefter om till kyrka, nuvarande Basilica di Santa Cecilia, dit hennes kvarlevor fördes på 800-talet. Under denna kyrka finns verkligen också rester av ett romerskt hus med bad.

Orazio_Gentileschi_-_Saint_Cecilia_with_an_Angel

Sankta Cecilia avbildas ofta tillsammans med en orgel.

Cecilia blev känd som musikens skyddshelgon först fr o m 1500-talet. Detta har troligen sin grund i att det i antifonen i hennes helgonakter beskrivs att hon, när musiken ljöd under hennes bröllop, med inre sånger bad Gud att hennes hjärta måtte förbli obefläckat, så att hon inte skulle fördärvas. När Roms musikakademi grundades 1584, blev hon akademins skyddshelgon, och den bär också hennes namn, Accademia di Santa Cecilia. I äldre målningar, t.ex. i en Ravennamosaik från 500-talet, uppträder Cecilia utan instrument. I senare målningar avbildas hon oftast med orgel, ett instrument som hon sägs ha skänkt människorna. Orgeln existerade dock långt före hennes tid.

Händels verk blev en stor succé och framfördes hela tjugosex gånger under tonsättarens livstid. Det inledde tonsättarens utveckling från italienska operor mot oratorier till engelsk text. Verket innehöll ursprungligen också tre separata konserter, en konsert för harpa, luta och ”lyrichord”, ett gambaliknande instrument som Händel själv uppfann, en Concerto grosso för oboe, fagott och stråkar samt en orgelkonsert. Konserten i Uppsala Domkyrka den 24 april innefattar dock bara harpkonserten.

Mats Wahlberg

 

Biljetter köper du här.
Alexander’s Feast, Uppsala Domkyrka den 24 april kl 18.00

Du hittar aktuell info och uppdateringar inför konserten via vårt Facebookevent.

Läs också:  Nästa konsert: Alexander’s Feast

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.