Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

Tid är timing!

Kronos med lien? Eller liemannen?

Kronos med lien? Eller liemannen?

I ännu en spinoffbloggpost till den finfina boken ”utan västerländska glasögon” vill jag nu skriva något om tid. I vår kultur har vi ett ganska stelt synsätt vad gäller tid. Tid kan mätas med klocka, den har en början och ett slut och däremellan ligger en räcka händelser som vi helst håller koll på ordningsföljden på.

I Bibeln både är och inte är det så. Visserligen talar bibeln om tiden som något som har en början vid skapelsen och som går mot ett slut, den yttersta tiden. På ett sätt är tid alltså som en pinne eller en korv om man så vill men samtidigt är bibeln skriven utifrån ett mycket mer dynamiskt förhållningssätt till tid än vi har.

På grekiska (som nya testamentet är skriven på) finns det två olika ord för tid. Vi ska titta på dem för att belysa lite om bibelns tidsbegrepp.

Dels finns det ordet kronos. Det käller vi igen från ord som kronologi och kronograf. Det är så att säga ordet för klocktiden. I grekisk mytologi var Kronos en av titanerna (och far till flera av gudarna, såsom Zeus). Han var ingen trevlig typ. Han kastrerade sin far, åt upp sina barn och räknades som skördegud med skära i handen. Man kan se det som en bild av tidens gång. Tiden är utmätt för oss alla. Jag har inte en aning om ifall det är Kronos på fotot (som jag tagit i Västerås domkyrka) eller om det helt enkelt är en senare lieman, helt klart är dock att de hör ihop.

Så kan man se på tid. Men så finns det också ett till sätt. Så här sjöng the byrds:

De citerar de kända orden från predikaren som lyder

Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen:
en tid för födelse, en tid för död,
en tid att plantera, en tid att rycka upp,
en tid att dräpa, en tid att läka,
en tid att riva ner, en tid att bygga upp,
en tid att gråta, en tid att le,
en tid att sörja, en tid att dansa,
en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar,
en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,
en tid att skaffa, en tid att mista,
en tid att spara, en tid att kasta,
en tid att riva sönder, en tid att sy ihop,
en tid att tiga, en tid att tala,
en tid att älska, en tid att hata,
en tid för krig, en tid för fred. Predikaren 3:1-8 (bibel 2000)
Einstein talade gärna om tid som relativ. Jag vet inte mycket om relativitetsteori men jag vet att tid också har kvalitativa aspekter. Klockan kanske säger att det går lika lång tid för den som väntar på ambulansen och den som väntar på bussen men i verkligheten är den ena tiden en evighet och den andra tiden en liten stund. Ju mer man tänker på det, desto märkligare är det med tiden. I vår kultur kanske tid främst är något man jagar och inte har, i andra länder har man alltid tid för sina vänner oavsett läget.
Det vanligaste ordet för tid i nya testamentet är kairos som bättre kan översättas med ”det rätta ögonblicket”, ”tillfälle” eller något sådant. I exemplet från predikaren ser vi att verklig vishet består i att veta när det är rätt tid för att handla på ett visst sätt. Det är inte så lätt för oss västerlänningar att ta in, antingen är det väl rätt att dräpa eller att läka? Det kan väl inte helt bero på? I Bibelns tankevärld är det nog betydligt mer som ”beror på” än det är i vår! Tid är först och främst en fråga om timing.
”När tiden var inne” fick Maria en son. I bibeln händer saker enligt Guds tidsplan. Med Guds otroliga timing om man så vill. Läser man om tid i bibeln bör man stanna upp och fråga sig om det inte handlar om mer än själva ordningsföljden på saker eller hur lång tid något tog. Bibelns människor var mycket mindre intresserade av såna fakta än vi klockmänniskor är. Kan det betyda mer? Varför var det rätt tid?
De är mångas erfarenhet att samma sak gäller i våra liv också. Det svåra är att ta vara på tillfällena, att märka när Gud handlar i våra liv (för det följer garanterat inte våra egna tidsplaner).
Vad har du för tankar eller erfarenheter av tid? Skriv en kommentar!

Kommentarer

5 svar till ”Tid är timing!”

  1. Profilbild för Simon
    Simon

    Jag är nyfiken på var i NT som orden kairos respektive kronos används.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Du får väl kolla via nån fiffig nättjänst. Jag är å andra sidan rätt nyfiken på hur tidsbegreppet ser ut i GT, något för dig att rota i?

  2. Profilbild för Simon
    Simon

    Nitpicking: ”Den yttersta tiden” är väl egentligen inte tidens slut, utan perioden direkt före tidens slut. Den perioden har vi levt i sedan Jesus uppstod från de döda.
    Det riktigt svårbegripliga är hur tillvaron blir ”sedan”, när tiden inte finns längre.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Det har du förstås rätt i. NT Wright säger något intressant när han funderar kring om det inte ändå måste finnas tid på något sätt efter apokalypsen. Allt annat skapat föreställer vi oss ju ska få finnas kvar i förhärligad form och tiden tillhör ju skapelsen?

  3. Profilbild för Simon

    Tiden märks väl tydligast när man väntar på något?
    Jag var på väg att skriva att man märker av den när man har för mycket att göra, men då är det väl inte tiden, utan alla sina göromål, som man märker.
    Men när man väntar, då verkar det finnas alldeles för mycket tid. Det finns ju också flera bibelställen som handlar om att vänta på Gud.
    Jag är inte säker på vart jag ville komma med det här, men när något i livet inte är som det ska, så är _inte_ Bibelns svar ”Gud har övergivit dig”, utan i stället ”Vänta på Gud!”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.