”Är jag förlorad, så är jag förlorad!”

”Hur ska detta kunna ske? Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt!”

Orden kommer från två kvinnor som skulle kunna vara vem som helst av oss. Skulle vi ändå jämföra oss med deras situation, vilket ligger väldigt naturligt för oss, skulle vi naturligtvis se stora skillnader. Men hur avgörande är dessa skillnader? Kanske är det som förenar oss med dessa kvinnor viktigare än det som skiljer?

Har du varit vid ett vägskäl i livet någon gång? Mött en utmaning eller situation där din spontana reaktion enklast uttryckts i ett ”HJÄÄLP”?

Då har du något gemensamt med dessa två kvinnor – och mig.

Nu på söndag firar vi Marie bebådelses dag. Den dag då både himlen och avgrunden öppnade sig inför henne. Hade vi kunnat intervjua henne idag så är jag säker på att hon hade delat in sitt liv i ”ett före och ett efter”, efter mötet med ängeln. Och det hade inte så mycket med ängeln att göra, vilket är omvälvande i sig, som med det mötet skulle leda till.

Ett omöjligt uppdrag som skulle definiera henne resten av hennes liv, hade målats upp för henne. ”Hur ska detta kunna ske? säger hon. Men hon får en strategi för det ”omöjliga”. Det kan kännas som en utmaning i sig, men du kan läsa om hennes strategi i Luk 1:38. Och hon tar inte ut något konsultarvode!

Ester kände att hennes liv stod på spel. Att hon kanske var ”förlorad” inför den utmaning som låg framför henne. Det är intressant att stanna upp ett ögonblick och tänka på att, hade det inte varit för denna utmaning och hennes respons, hade vi aldrig hört talas om henne eller läst om henne cirka 2 500 år senare! Men även hon fick en strategi för att ta sig an den utmaning som hon inte alls var beredd på. Kanske fick hon styrka av att höra från sin morbror: ”Kanske var det för en stund som denna du blev drottning?” (Ester 4:14)

Sören Kirkegaard skrev att tron hittas på 70 000 famnars djup. ”att tro mot förnuftet, denna livsfara existerar ju: att befinna sig på de 70 000 famnarnas djup och först där finna Gud”.

Ibland är det när våra trygghetszoner brister och vår förmåga känns otillräcklig, som Gud stiger ut ur livets skuggor  och blir verklig. Fråga Ester och Maria!

Vad är annars din strategi för att möta utmaningar i livet? Kommentera gärna – om du inte tycker att det verkar för svårt