Många människor är uträknade av andra. Och känner detta långt in i själen. Som en andra klassens medborgare. Och människor lever sedan urminnes dagar i att inkludera och att exkludera. Från tidiga barnår och så länge livet varar. Att få vara med och räknas med och att inte få.

Utfrysning och härskartekniker existerar. Eller direkt våld och hot. De som uppfattas som annorlunda och inte mainstream får många gånger känna på människors ogillande och förakt. Eller de som gjort bort sig och gjort omoraliska saker. Många gånger handlar det om att man söker s k syndabockar för att själv framstå som så mycket bättre.

På söndag är temat ”Kallelsen till Guds rike”. I en av texterna möter vi Levi sittande utanför tullhuset. Jesus ser honom och säger ”följ mig”.  Och sedan berättas det att Levi steg upp och följde honom.

Levi var tullindrivare. Han hade dagliga erfarenheter av utanförskap. Hörde ideligen glåpord, mötte hatiska blickar och attityder. Just som tullindrivare betraktades han som både landsförrädare och som en  som skapade sig själv stor rikedom med ojusta metoder och till andra människors olycka. Vem skulle vilja ha med en sådan att göra? Vem skulle räkna med Levi?

Gemenskap

Jo, just Jesus. När Jesus sedan är i Levis hus är där många ”tullindrivare och syndare” som ligger till bords tillsammans med Jesus och hans lärjungar. Detta väcker stor irritation. Att äta med någon var ett djupt tecken på att höra ihop. Gemenskap helt enkelt.

Det borde väcka utmaningar till oss att Jesus på den tiden både kallade tullindrivare att följa honom och att han sedan låg till bords och  åt med dem. Vilka människor finns som jag svikit och inte brytt mig om? Finns det dem som Jesus på ett särskilt sätt kallar mig att vara ett ljus för? Om hans kärlek och barmhärtighet!

”Vi tänker på de många som känner andras dom, på dem som vi har svikit och inte brytt oss om. Vi ber dig Gud, om nåden att medan än är tid få,gå med ljus och glädje till dem som saknar frid.” Psalmboken 399:3