Enhet handlar det om på söndag i kyrkan. Och det kan väl låta jättebra med enhet. Vi tänker kanske då att alla helt enkelt är sams och trivs med varandra. Allt är frid och fröjd. Ingen faller utanför.

Valdagen 2014 har passerat. Det är stort att få leva i en demokrati, där företrädare för olika partier fritt får ge uttryck för sin politik. Jag hörde en av valdebatterna på avstånd och frapperades av vad argt det lät när politikerna hade ordet. Jag såg dem inte och hörde inte precis vad de sade. Det som gick fram var tonläget. Jag gjorde reflektionen att direkt framför TV-rutan blev tonlägena inte lika tydliga för mig. Det var en verkligen en märklig känsla att höra debatten på avstånd.

Vi vet att det i många länder råder diktatur. Den som kritiserar den som har makten sätter sig själv i livsfara. Det är ”rättning i leden” som gäller. Alla oliktänkande och de som man menar inte passar in utsätts för trakasserier, förföljelser eller döden. Med denna bakgrund är det skönt att höra människor fritt tala om vad man vill för vårt land. Men för att bråk ska vara bra är det självklart viktigt att man kan lyssna på varandra och att man gemensamt vill komma framåt. Kanske behöver man själv och inte bara andra ge upp något?

Viljan att leva i enhet kan göra att man inte tar upp sådant som är känsligt eller som befaras väcka obehag och ilska. ”Att tala är silver, men tiga är guld” är ett gammalt talesätt. Ordspråket kan alldeles säkert vara bra många gånger, men också ofta förödande. Det kan handla om förhållanden i politiken, hemmet, arbetsplatsen, kyrkan, skolan och överallt där vi människor är. ”Här tycker vi alla likadant”. ”Här finns inte ett ont ord mellan oss”. Så kan det vara. Men sanningen kan också handla om att människor inte vågar att föra upp sådant som är negativt till ytan. Enhet – men på vems villkor?

Det är inte det att vi är olika som förstör enheten. Inte heller när vi tycker olika. Det som är ödesdigert för enheten är när vi delar upp oss i läger och ”skjuter på varandra”. Inte i avsikt att ventilera olika tankar och känslor utifrån ett engagemang. Utan där målet helt enkelt bara är att svartmåla och omintetgöra den andre. För visst behövs det också vilja att också lyssna och åtminstone försöka förstå.

Varje gång vi firar nattvard säger prästen; ”Brödet som vi bryter är en delaktighet av Kristi kropp. Så är vi, fastän många, en enda kropp ty alla får vi del av ett och samma bröd”. Nattvarden talar starkt om att alla som tar emot Kristus i brödet och vinet också är förenade med varandra. Det är därför viktigt att ”sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten” (Efesierbrevet 4). Men detta sker inte genom att tiga och lida i situationer där det är bäst att tala. Bråk kan vara bra. ”Rensa luften”, brukar vi säga. Men det viktiga är att vi alltid ser på varandra med Guds kärlek och också låter våra relationer präglas av detta. ”Såsom jag har älskat er, så skall också ni älska varandra” , säger Jesus.