”Agere contra” är ett latinsk uttryck som betyder ”agera mot” eller ” gör det motsatta”. På söndag kommer vi att läsa en text ur Apostlagärningarna kapitel 5 där det beskrivs hur Petrus och de andra tidiga kristna fick vara med om fantastiska saker. Människor blev botade och många kom till tro på Jesus som förvandlade deras liv.
Men då blev det också motstånd. De religiösa ledarna ”greps av avund” står det. De slängde apostlarna, alltså de kristnas ledare, i fängelse. Men det står att en en ängel, Guds budbärare, öppnade portarna.
Puh, nu var de fria igen! I det läget kanske man skulle tänka sig att man säger till varandra: ”Nu tar vi det lite lugnt ett tag.” Men så gör de inte utan går genast iväg till templet där de brukade ”hänga” och fortsätter på samma sätt. De blir blir gripna igen och tas inför de religiösa myndigheterna som säger åt dem att sluta. Då säger Petrus och de andra: ”Man måste lyda Gud mer än människor.”
Det här är ett bra exempel på ”agere contra”. Det handlar om att inte ge efter för sina egna negativa impulser. Risken var ju att de skulle falla för frestelsen att fega ur, eller att de skulle vara lite smidiga och inte säga så mycket. Men istället gör de lite extra av det en del av dem inte vill. De säger öppet, och oförnuftigt kan man tycka, vad de tycker. Inte särskilt smart inför makthavare som drabbats av den farliga synden ”avund”.
Detta är ett ideal i kyrkan. Om man försöker leva efter det här måste man dock tänka sig för så att man inte tror att kampen är mot andra människor, som det så ofta blir bland aktivister. Nej, fienden är min egen feghet. Den ska övervinnas. Den ska tränas bort genom att man ser att det finns en Gud som strider på de svagas sida.
Hur gick det sedan? Efter det att de hade sagt emot. Jo. översteprästen vågade inte låsa in dem igen (för folket gillade dem) utan piskade dem ”bara”. Och det står att de var glada för att de hade fått utstå lidandet, eftersom det var ett tecken på att de var på rätt spår.
Kapitlet i Apostlagärningarna 5 utmanar min bekvämlighet.