Återigen har jag idag fått förmånen att prata med barnen på vår förskola Lammet. Vi inte bara pratade, vi sjöng också och gjorde rörelser till. När vi är klara hoppar en fem, sex stycken av dem fram och kramar mig.

Jag vet, jag skrev om det här förra gången också, men kan inte låta bli att säga det igen. Det är gott att få en kram. Man kan ju prata om vänskap också, på ett teoretiskt plan, liksom, men det värmer ju inte på riktigt.

På söndag är det Marie Bebådelsedag. Då firar vi att Gud blev människa. Inte som en vacker tanke, utan en människa av kött och blod. Vi tror att Jesus mirakulöst blev till i jungfru Marias livmoder och föddes nio månader senare. Därför är han inte bara Guds Son utan också verklig människa.

Tro är mer än en vacker tanke

Hur går det ihop kanske någon undrar? Ja, säg det, Gud är större än vi. Innebörden i det är tydlig. Gud har kommit till oss på riktigt. Inkarnationen, detta att Gud blev människa, är det som gör tron till mer än en vacker tanke. Det är mer än poesi.

På ett sätt är det vi firar på söndagen förutsättningen för allt annat i kyrkan. Eftersom ängeln Gabriel kom till Maria och berättade att hon skulle föda Guds Son så är allt det som vi sedan läser om i Bibeln djupt meningsfull.

När påsken nu snart kommer och vi får höra att Jesus dog vet vi att det är Guds Son själv som dog för oss, för att vi ska få förlåtelse. Om han inte är Guds Son är det bara berättelsen om ett hemskt mord i likhet med andra mord som du kan läsa om varje dag i tidningen.

Och eftersom Jesus är den som vi får reda på på söndag, så kom uppståndelsen sedan. Hans uppståndelse öppnar vägen till en verklig himmel. Om detta stämmer finns det ett riktigt hopp om ett evigt liv!

Så nu förstår du varför du inte får missa att komma på söndag och höra barnen sjunga om när Jesus blev till i jungfru Marias mage!