I Syrien, med kringliggande länder, pågår sedan flera år tillbaka krig och förtyck. Hoppet om ett slut är långt borta. På Medelhavet pågår en flyktingkatastrof, när människor på skrangliga båtar, försöker finna en tillflyktsort i Europa. Och så nu i helgen, jordbävningen i Nepal, där dödsoffren kan bli uppemot 10 000.
Och sedan alla ”små” katastrofer som aldrig når de stora nyhetsbyråerna, för att det är ”ointressanta” eller bara ligger för långt bort . Dessutom sker ju familjkatastrofer varje dag med olyckor, sjukdom och andra tragedier.
Ibland blir det för mycket av det onda
Ibland blir det för mycket. Bilderna och rapporterna och det självupplevda lidandet, blir för svårt att stå ut med. Vi vänder bort blicken. Vi kan inte ta in allt. Kanske vänder vi Gud ryggen också. Eller, så löser vi det, med att leva i en värld där Gud får finnas med och en annan värld, där vi håller Gud på ordentligt avstånd för ”Gud kan ju ändå inget göra”. En box med Gud och en box utan Gud.
Att växa i tro
På söndag är temat, Att växa i tro. Om vi försöker ta in alla tragedier i världen, hur går det då med vår tro? Kan den växa eller urlakas till ett minimum?
Det här är inte enkla frågor och svaren är inte heller enkla, åtminstone inte för mig. Frågan om katastroferna och lidandet och hur det går ihop med en god och kärleksfull Gud, har berört människor i alla generationer. Då och då är det hälsosamt att brottas med det riktigt svåra och stora frågorna.
Se det sköna och goda som sker
Nu bryter våren fram i all sin skönhet efter den gråa och livsfattiga vintern; med ljuset och värmen, blommorna och lövsprickningen, allt som surrar och flyger, fågelsången. Ett sätt att få tron att gro och spira, är att målmedvetet söka upp det sköna, det vackra i det som händer i skapelsen och det som människor skapar i praktiska ting, i musik och konst.
I förra veckan råkade jag vara vaken kvart i fyra på natten och se, den där, allra tidigaste gryningen, strax innan fåglarna började sjunga. För mig blev det ingen obehaglig vargatimme, utan några överväldigande överblick av andakt och helighet. Svindlande andligt, helt enkelt!
Som så ofta i den kristna tron, ett både och
Vi behöver också tänka på det goda och heroiska som människor gör för att rädda liv och för att lindra smärta men också då och då, scanna av vårt eget liv för att exponera det goda som just drabbar mig varendaste dag.
Det handlar inte om att bli enögd eller att förneka eller att titta bort. Det handlar, som så ofta i den kristna tron, om ett både och, att både se ondskan och lidandet och det sköna och goda.
Ett storgräl med Gud kan få tron att växa
Men katastroferna tränger sig på för att få sin uppmärksamhet. Vad ska jag göra för att inte bli uppgiven och ännu värre, bli likgiltig? En viktig väg, är att ställa Gud mot väggen. Våga utmana Gud. Rikta vår ilska mot Gud. ”Varför får så mycket ont ske?”
Ett ordentligt gräl med Gud och Jesus kan vaccinera oss från att bli likgiltiga. En råutskällning, lite oftare, kan få relationen med Jesus att mogna och t o m få tron att växa. Och dessutom ökar ofta kreativitet när urladdning lagt sig, både i det inre och i det yttre.
För lidandet och katastroferna är också en inbjudan, till var och en av oss att tänka och handla: Vad är min uppgift för att lindra och hjälpa? Vad kan jag göra i den lilla och i den stora katastrofen?
Nyheten om ännu en katastrof, kan locka oss till en rak och tydlig dialog med Gud men också locka oss ut bland människor, för att lindra och trösta och förmedla ett hopp, trots allt.
Vill du hjälpa de drabbade i Nepal kan du skänka pengar via Svenska kyrkans internationella arbete:
Sms:a ”Nepal” till 72905 så ger du 100 kronor till de drabbade i Nepal.
Bidrag kan också ges via PG 90 01 22-3 eller BG 900-1223, märk gåvan ”NEPAL”.