Den döve gubben i Anna Maria Roos berömda berättelse sitter vid husknuten och täljer då en främling kommer gående. Han tror sig veta vad främlingen kommer att fråga honom om: vad han täljer och åt vilket håll man tar sig till stan. Men mannen säger ”God dag” och får svaret ”Yxskaft”. Främlingen blir förbryllad och säger ”Ni är allt lite vriden ni, far…” och den döve svarar ”Åt vänster”.

Tyvärr behöver vi inte ens vara döva för att prata förbi varandra. Vi har lätt att missförstå eftersom vi mest utgår ifrån vår eget perspektiv, och kanske inte ens är medvetna om det.

Det går lättare att leva tillsammans när vi förstår varandra något så när, men det är långt ifrån självklart. Vi kan bli väldigt frustrerade t o m inom den närmaste familjen och bland vänner och på arbetsplatsen även om vi tycker att vi borde ha lärt känna varandra ordentligt efter åratal tillsammans. Jag tror inte jag är ensam om detta.

Hur lätt det blir fel

Ju mindre vi träffas desto lättare kan det bli fel. Oftast är det en fördel att mötas ansikte mot ansikte, för vi kan läsa av fler signaler än bara på telefon eller bara på chatt eller e-post. Ett omtalat exempel är då ett asiatiskt företag levererade en separat låda defekta produkter till den västerländska beställaren, som i kontraktet hade specificerat att felmarginalen skulle vara 10 %.

Kommunikation betyder egentligen att få något att bli gemensamt. Och det uppnår vi bäst genom att lyssna in varandras bild av verkligheten och tillsammans hitta sätt att definiera vad vi upplever angeläget. Så gör vi sällan tyvärr, utan tror att vi redan har samma utgångspunkt, eller försöker pådyvla varandra vårt eget perspektiv.

Diplomatin fungerar inte alltid så bra i världen. Och i stället har vi massor av språkförbistring, okunskap om olika kulturer och sätt att prata om företeelser, samt ren propaganda och medvetet förvrängda begrepp.

Den gränsöverskridande pingsten

I Bibeln illustreras våra kommunikationsproblem i berättelsen om Babels torn. Det storslagna projektet att bygga en skyskrapa kommer av sig när byggarbetarna inte längre förstår varandras språk.

Pingst kallas ofta hänryckningens tid och har länge varit en populär vigselhelg. Glädjen, festen, förhoppningarna och romantiken kan definitivt vara hänryckande, även om uttrycket från början egentligen syftar på något helt annat.

Plats: Jerusalem.
Tid: Femtio dagar efter att Jesus uppstod från döden (Pingst betyder ”femtio”).
Händelse: Gud ger de första lärjungarna förmågan att berätta om Jesus på många olika språk för alla pilgrimer som kommit till stan från hela omvärlden.

En sådan gränsöverskridande förståelse blir jag hänryckt av. Behovet finns fortfarande och på många olika sätt.

Foto: Paul Shanks, Flickr