Vi firar Kristi Himmelsfärds dag. Som många av kyrkans högtider är den viktigare än man först tror. Vi har ju firat Påsk. Jesus besegrade ondskan genom sin död och uppståndelse. Sedan visar Han sig på jorden under 40 dagar och sedan kommer Kristi himmelsfärds dag. Jesus är inte längre här på ett synligt sätt. (Utom ibland då Han visar sig för någon i en syn eller en dröm.) Det står att en sky tog bort Honom och han togs upp till himmelen. Så var är han nu?

Vi bekänner att Jesus är ”uppstigen till himmelen, sittande på Faderns högra sida”. På den platsen sitter en vinnare. Där hamnar man inte hur som helst. Bara om man är allra bäst. På vad?

När det gäller Jesus så är han bäst på kärlek. När Han frivilligt offrade sig och dog för vår skull triumferade kärleken. Jesus gjorde inte sin grej. Han offrade allt för oss. Därför  sitter Han på en tron. Han är kung. Han kallas ”Herre”. Men han är inte som andra herrar, män med makt. Han är alternativet till dem.

I den tidiga kristna kyrkan ville kejsaren i Rom kallas Herre. Man skulle anse att han var gudomlig. Men det fanns de som visste bättre än så. Det var judarna. De vägrade att erkänna en människa som ”Herre”. De vägrade att göra det där lilla offret som alla måste utföra för att visa sin lojalitet med makten. De var så envisa att de fick en undantagsregel. De slapp att få kränkta samveten.

Så kom de kristna. I början slapp de också, men sedan ansåg myndigheterna att de inte var en sorts judar. De skulle offra som alla andra. Men de kristna ville inte. De blev straffade. Hårt. Massor med våld. Så viktigt var det för staten att kränka samveten för att få lydiga medborgare.

Under den här tiden kostade det mycket att ha den kristna bekännelsen. En del vek förstås ner sig, men många, många kristna fortsatte att tro och säga: ”Jesus är Herre! Han är den ende vi erkänner som vår Herre. Ingen annan duger.” Till kejsaren var budskapet: ”Du måste flytta på dig! Dig lyder vi bara när det är förnuftigt.” Jesus lyder vi som man lyder Gud. Det är Han som sitter på tronen. Inte bara i himmelen. Utan också den tron som finns i våra hjärtan. Han har förtjänat den platsen. För Han älskade allra mest. Han leder allra bäst. Jesus är min Herre.