Jag hade lagt mig för natten, men sov oroligt och gick upp för att kissa. Så kände jag hur det drogs åt i armar och ben, och det högg till kraftigt och ihållande i bröstet. Jag lyckades krypa tillbaka till sovrummet och berättade försiktigt att jag kanske höll på att få en hjärtinfarkt, och så ringde jag 112 som kopplade bort mig av misstag. Det blev min vän Björn som kom istället och skjutsade mig till akuten, där de konstaterade att jag var utom fara. Och min vän Kristian som sedan förklarade läkarens ord och hjälpte mig förstå vad det egentligen handlade om. Detta var för knappt tjugo år sedan.

Kropp och själ hör ihop, och när vi inte lyssnar på själen så säger kroppen ifrån. Kroppen märkte av all upplagrad stress och oro och det behövdes bara en utlösande faktor, så reagerade den precis som den skall när man hotas av t ex en noshörning. Adrenalinet och kortisolet fick sinnena att skärpas, pulsen att öka för språng, blodkärlen att dra ihop sig och blodet förberedas för koagulering ifall jag skulle bli skadad. Eftersom jag inte förstod vad som hände med mig blev jag rädd, och kroppen reagerade ännu starkare!

Ibland är det som att hela samhällen och länder drabbas av panikångest, när omedveten oro förvandlas till missriktad rädsla och krampreaktioner. Det blir en ond cirkel av ökande skräck. Själv fick jag hjälp att förstå mig själv och ändra de livsmönster hos mig som låg bakom. På motsvarande sätt kan vi nog var och en bidra till kollektivets välmående, även om det förstås kan vara svårt.

Att kropp och själ hör ihop är också en avgörande sak i vår kristna tro, även om detta ibland tappas bort. Den handlar inte bara om ideal och andliga sammanhang. Julens innersta kärna är att ordet blev kött. Gud nöjer sig alltså inte med att sända ett budskap, nej, Gud blir en människa av kött och blod. Han lyfter därmed upp människans värde, nyfödd och naken och beroende av en famn att vila i. Kroppen är alls inget att förakta eller negligera. Människan är en helhet, också inför Gud. Och vår tro bygger framför allt på vem Jesus är och på vår personliga relation med honom, inte bara på vad han hade att säga. Han förstår oss, stöder och hjälper oss genom liv och död.

Jag önskar alla en fridfull och holistisk jul, där vi får lyssna in oss själva och vår innersta längtan. Och där vi får fördjupa vår relation med den nyfödde i Juda land som änglarna sjöng för herdarna om.

Anders Stenbäck