Anders Lindberg är kyrkomötets sekreterare. Han är en av de kyrkliga ledare som mötte och utmanades av gruppen unga ekumener förra hösten. Han har också en egen begynnande blogg!

När detta skrivs har 2013 års kyrkomöte just inletts och man tar nu itu med motioner och kyrkostyrelseskrivelser. Som vanligt är de motioner som direkt rör ekumeniska frågor få. Men de som finns belyser ganska bra Svenska kyrkan i sina ekumeniska relationer.

Två motioner begär förstärkt stöd till förföljda kristna. Svenska kyrkan ska använda sina kontaktnät med andra kyrkor, både nationellt och internationellt, för att motverka våld mot religiösa grupper och hjälpa personer som trakasseras för sin kristna tro. Särskilt nämns situationen i Mellanöstern.

Vi kan inte föregripa kyrkomötet. Men vet vi att Svenska kyrkan sedan länge arbetar med frågorna om förföljda kristna genom internationella och nationella ekumeniska organ, t.ex. ACT-Alliance, Kyrkornas världsråd och Sverige Kristna Råd. Det sker utifrån grundsynen att här kyrkorna måste arbeta tillsammans både när det gäller konkreta insatser och långsiktigt påverkansarbete.

Två andra motioner värnar vikten av Svenska kyrkans medlemskap i världsvida ekumeniska organisationer, men har helt olika infallsvinklar. I den ena föreslås åtgärder för att sprida och ordna utbildning kring två nya dokument från Kyrkornas världsråd, missionsdokumentet Together Towards Life: Mission and Evangelism in Changing Landscapes och det ecklesiologiska dokumentet The Church: Towards a Common Vision. Att få till stånd ett brett arbete kring dessa båda dokument ligger i linje med Svenska kyrkans ekumeniska arv, framhålls det. Det ekumeniska mötet i Stockholm 1925, Svenska kyrkans roll vid Lutherska världsförbundets bildande och dess insatser för Borgågemenskapens tillkomst nämns som exempel.

Också den andra motionen är mån om Svenska kyrkans plats i den ekumeniska gemenskapen men oroas för att Svenska kyrkans beslut i äktenskapsfrågan leder till splittring inom Lutherska världsförbundet. De ekumeniska konsekvenserna av beslutet bör därför redovisas.

Båda dessa motioner för med sig frågor för alla som engagerar sig i vår kyrkas ekumeniska arbete. Hur gör vi rent konkret för att verkligen få till stånd studier och engagemang för internationella teologiska dokument? Och: Ska vår kyrka alltid invänta andra kyrkor innan vi tar ett större beslut eller finns det skäl för oss att vara föregångare?