Kl. 13.00 idag fredag tågade klimatdemonstrationen från Odenplan, Stockholm. Uppskattningsvis några hundratal människor tågade, sjöng, bankade på trummor och använde megafoner för att få ut sitt budskap om klimaträttvisa, stoppa fossila bränslen och girigheten som förstör livets förutsättningar på planeten. En mycket stark kontrast att komma från de lugna korridorerna på Stockholm+50 rakt in i hetluften på demonstrationen. Halvvägs fick tåget maka på sig lite då aktivister från ”Återställ våtmarkerna” bestämde sig för att sätta sig i vägen.

Tåget samlades tillslut på Norrmalmstorg och en väntande scen och talare – främst från unga personer i den så kallade frontlinjen. Och då menas frontlinjen av klimatförändringar – de som drabbas hårt redan idag.

Jag kunde bara stanna en stund efter det, men den korta tiden räckte för att fråga sig själv varför inte dessa röster fick en betydligt större plats på Stockholm+50. Det var flera side-events på Stockholm+50 med röster från unga i frontlinjen, men själva grejen är ju att vi måste arbeta för ungas och oföddas framtid – hela tiden, alla beslut, allting måste komma med en tanke på framtida generationer. Så att dessa personer inte var i själva centrum på ett möte som Stockholm+50 är helt oförståeligt.

Idag är sista dagen på Stockholm+50 och jag sammanfattar dessa två dagar senare idag fredag.