”Det vackraste ordet är omtanke” sa Roy Andersson inför premiärvisningen av ett fyra minuter långt avsnitt ur hans kommande film En duva satt på en gren och funderade på tillvaron. Det är ”Filmen som ska vinna Guldpalmen” som han själv beskrev den igår vid Göteborgs filmfestivals invigning.

Jag blir rätt tagen av de där fyra minuterna av omtanke. En komprimerad komposition som med Roy Anderssons unika absurda blick på tillvaron får mig att se skönheten i en så kallad vardaglighet.

Han går igång kring temat omtanke i sitt tal och berättade exempelvis historien om de svenska tandläkarna som, under en vecka av sin semester, renoverade dåliga tänder på barn från Tjernobyl. ”Det är omtanke. Det är den verkliga skönheten.”

Jag uppfattade det där talet som en programförklaring av hela hans motiv till att arbeta som regissör. Senare ser jag honom mingla och prata med folk på festen på Pusterviksteatern; leende, omtänksam och engagerad. Och ännu senare hälsar vi på varandra i hotellbaren. Han är fortfarande lika engagerad.

Thor Heyerdahls äventyr

Invigningsfilmen var Kon-Tiki av Espen Sandberg och Joachim Rönning. Det är berättelsen om forskaren och äventyraren Thor Heyerdahl som 1947 korsar Stilla havet på 101 dagar. Det är en fantastisk historia om sex skäggiga män som ger sig ut i det okända på en flotte, men filmen gör dessvärre inte historien rättvisa.

Det är en bra äventyrsfilm, men musiken och effekterna dämpar den utsatthet som det måste ha inneburit att vara utlämnad till naturens krafter. Gustaf Skarsgård, som spelar svensken Bengt Danielsson, sa i presentationen före visningen att inspelningen hade varit som en semesterresa.

Han alluderade på den verklige Danielssons egen kommentar i pressen efter landstigningen. Danielssons privata packning var 72 böcker och han grämde sig över att bara ha hunnit läsa 71.

En bärande tanke i filmen är Heyerdahls tro och övertygelse som driver hela projektet. Han själv kunde inte ens simma. I efterhand är det lätt att hylla hans tro som gränsar till övermod, men att hans hjältestatus bygger på att han gjorde det och lyckades.

Om han hade gett sig iväg och drunknat tillsammans med fem andra så hade han förklarats som en galning av sin samtid och glömts bort av eftervärlden. Nu blir han en norsk hjälte, en nationell ikon för framsteg och mod.

Skarpa kontraster

Det var säkert inte en plan från festivalens sida att dessa båda öppningsfilmer skulle kontrastera varandra så tydligt. Roy Andersson som skildrar vardagslivets hjältar och Sandberg/Rönning som framhåller den enskilde hjälten som riskerar allt som kan kallas vardag: familj, karriär och ekonomi.

De flesta lever sitt liv bortom strålkastarljusen men kan ändå bli hjältar. Vi är huvudpersoner i vårt eget liv, men i historien är de flestas liv som ett rö för vinden.

Susanne Wigorts Yngvesson
lektor i etik vid Teologiska högskolan Stockholm
ledamot i Svenska kyrkans filmjury vid Göteborgs filmfestival 2013