Kirsebergs församling ligger i Malmö. Staden som varit i fokus för mycket riksmedia under året. Igår fick jag komma till Kirsbergskyrkan för att samtala om ett seminarium som jag ska vara med på under Världens fest senare i år. Kyrkoherden Per tog emot och vi pratade lite om Kirseberg och vad det var för ett område. Per konstaterar snabbt och rakt : – Det är ett Malmö i miniatyr. Här finns allt! Bra, tänkte jag,  det måste vara spännande att vara kyrka i en sådant sammanhang. Alla utmaningar finns där.

En utmaning som också finns här är hur vi ska klara jordens tillgångar och leva på ett hållbart sätt. I Kirseberg, som är diplomerade enligt Svenska Kyrkans Miljödiplomering, så ställde man sig frågan; – Vad är det  vi ställer på altaret? Vi talar om jordens skörhet och skönhet, om rättvisa och hållbarhet och så ställer vi blommor och växter på altaret som talar ett helt annat språk.  Tro och förkunnelse hoppas vi ska ge förändring. Så skedde i Kirseberg. Istället för att enbart köpa in blomster och grönt med stora ekologiska avtryck så grävde man upp några av församlings grönytor och började odla sina egna blommor. Större delen av året så är man självförsörjande på altarblommor. Den del av året som man inte har egen produktion så väljer man rättvisemärkta blommor.

Men så självklart det är, tänker jag då jag kollar på de enkla odlingarna! Så enkelt så att i princip varje församling skulle kunna fixa det här! Kirseberg har inte stora grönytor precis, så nästan varje församling skulle fixa det här. -Visst säger Per, och nu anlägger vi ett land för köksväxter till vårt kök också! Klockrent, tänker jag, fler borde göra så här.

Så när kyrkklockorna ringer i för veckomässa Kirsebergskyrkan så är altaret prytt av några blommor från rabatten utanför. Det är så roligt att uppleva att eftertanken har jordiska rötter!

(Läs mer om Kirsberskyrkans skrift Ett solidariskt altarbord på  http://www.kirsebergskyrkan.se/ )