Covid 19 pandemin har visat på hur sammanlänkade vi alla är. Sammanlänkade ekologiskt, ekonomiskt och socialt. Varje kris kan lära oss något och nu behöver vi börja formulera berättelsen om hur vi ska möta den stora underliggande krisen som klimatet är.
På bara några veckor så har ett osynligt virus fått en världsekonomi på fall och gjort 2020 till året som är uppskjutet. Inte bara konserter och publika arrangemang utan också FNs olika möten och inte minst det avgörande mötet i Glasgow inom FNs klimatkonvention – COP 26. Insatser som inte gjorts sedan andra världskriget görs i många olika länder. Ofattbara summor satsas på att hålla ekonomin under armarna och ingen är däremot.
Covid 19 har visat på hur sammankopplade vi är som människor på den här planeten men också hur sårbart de system vi lever under är. Vårt sätt att organisera ekonomier på och hur vi bygger produktion i världen idag kan slås sönder på några veckor och miljoner människor hamnar på obestånd och kastas ut i ovisshet om inkomst och en vardag som tagits för given.
Nu är tiden för att skapa världen efter Covid 19. Många pratar om att ta oss tillbaka till det normala. Men varför ska vi tillbaka till det normala om det var det som satte oss i denna situation? Den hyperkänsliga kapitalism som bygger på marknadskrafter utan någon som helst långsiktighet kan inte skapa robusta system som skyddar hälsa och jorden. Det nödläge som vi befinner oss i var inte något som ingen hade kunnat ana. Tvärtom har en pandemi varit högst trolig men i kortsiktighetens och vinstmaximeringen så finns inte luft i systemen för att kunna andas något om att kanske ha möjlighet att klara om systemen skulle kärva ett tag. Ingen kan väl påstå att de privata alternativen eller marknadskrafterna ska ta oss ur pandemin?
Men Covid 19 har ett slutdatum. Det går att se att den kommer att ebba ut även om det kan bli flera vågor av utbrott så har den ett slut. De som mister någon nära får aldrig den tillbaka och den mänskliga tragedin är inget att vifta bort. Men det är troligt att vi kommer att tänka på tiden före och efter Covid 19 och 2020 om en snar framtid. Hur ser den ut? Vilken berättelse kommer att bli den dominerande? Nu är tiden då vi kan välja mellan att inte lära oss något eller att ta lärdom av krisen och skapa ett robustare samhälle. Nu formar vi berättelsen som kommer att styra vilka vägar vi väljer framöver. För vi har ett annat nödläge som sakta växer till och kräver en ännu större omskapning av vårt samhälle – klimatkrisen.
Det positiva vi har sett med Covid 19 är att människan kan på mycket kort tid göra mycket stora omställningar. Det finns också stora resurser att sätta in för att skapa denna förändring och vi människor kan faktiskt förändra våra vanor och göra uppoffringar då vi förstår det allvarliga läget. Till och med utan lagstiftning utan genom att agera ansvarigt.
Ni kanske kommer ihåg 2019 och alla klimatdemonstrationer världen runt där de unga tog täten? Det handlade om att varna för det globala nödläget vi befinner oss i. Det var allvar då och det är allvar nu. Unga och gamla gick inte ut i protest för att det var en kul grej utan för att de hade insett att klimatkrisen kommer att medföra stora problem om vi inte bromsar nu. Eller som Neil Young sjunger i Shut it down :
“There’s a blindness that just can’t see Have to shut the whole system down They’re all wearing climate change As cool as they can be”
Det finns en blindhet i allt tal om klimatfrågan. Att vara klimatvänlig har alltför ofta blivit en ytlig åsikt när klimatutmaningen är en store utmaning än Covid 19 pandemin. Den insikten kanske kan bli djupare av det vi upplever nu.
Världen visste om hotet av Pandemier – men ingen hade långsiktig gemensam strategi. Vi vet ännu mer om hotet av klimatförändringar. Vilken läxa lär vi oss som kan användas för klimatstrategier? Det värsta som kan hända är att Covid 19 leder oss tillbaka till det tillstånd som vi var i innan pandemin slog till. Det kommer att sätta oss i samma situation igen. Risken med alla insatser för att rädda ekonomien och jobben är att de blir lika kortsiktiga och ohållbara som den ekonomiska modell som har gjort världen och mänskligheten så sårbar. En annan risk är att isolationism och de rikas skydd av sin egen rätt ta en större del av jordens resurser i anspråk förstärker klyftan mellan rik och fattig, internationellt men också inom länder. Ingen av dessa modeller kommer att lösa ut de utmaningar vi står inför.
Det är viktigt att komma ihåg att ingen av de lösningar som hittills använts för att fördela välstånd och att ta hänsyn till de planetära gränserna har fungerat. Vi måste gå nya vägar där vare sig kapitalism eller socialism i sina renodlade former kan svara upp emot de hållbarhetskriser vi befinner oss mitt i. Här måste alla våga lämna sin komfortzon för att tillsammans skapa en berättelse om hur vi möter de hot som vi står inför. Med alla menar jag vetenskapen, politiken, kulturen religionerna, allt som är uttryck för mänsklig värdighet, alla dessa måste tillsammans svara an på den kris som planeten Jorden har ställts inför.
Vi behöver robusta ekonomiska modeller som har långsiktighet inbyggd och som tar hänsyn till ekosystemens hälsa för att bevara stabiliteten. System som fördelar mer än ansamlar ekonomisk makt till några få. Modeller som bygger på samarbete och tillit till den andra.
Vi behöver göra mycket snabba omställningar för att ”platta ut kurvan” som vi ser när det gäller växthusgaser och biologisk mångfald. Det kommer att medföra exceptionella omvandlingar men vem har sagt att det kommer att innebära ett kvalitativt sämre liv? Att faktiskt släppa taget om något kan vara en befrielse till något bättre. Som teolog så finns det en sådan berättelse som vi inom den kristna kyrkan har med oss som vi behöver lyfta fram igen. Det är inte alltid utan smärta men berättelsen handlar om att i kärlek och av kärlek släppa något för att ge plats för liv och åt nytt liv. Flygresan, shoppingen den ohållbara maten. Det går att släppa det mycket snabbt och så hjälpa till att platta ut kurvan. Samtidigt ger vi möjlighet åt andra att få ett drägligt liv. Fattiga i världen idag och kommande generationers möjlighet till ett gott liv framöver. Vi kan men det där men vi behöver skapa berättelserna idag som för oss dit.
Budskapet i pandemins tid har varit; Minska riskerna för smittspridning och skydda de mest sårbara. Det är exakt samma budskap som klimaträttviseaktivister sagt i många år nu; Minska utsläppen av växthusgaser och skydda de mest sårbara mot klimatförändringar som ändå sker. Covid 19 är ett skarpt läge där människors vilja till solidaritet testas. Vi har sett att det finns mycket medkänsla och solidaritet som växer ur den kris vi är mitt i. Om vi tar med oss den solidariteten och möjlighet till förändring och omställning så kan vi också klara den stora kris som ligger i klimatförändringarna som pågår och som kommer att ha återverkan på flera generationer framöver.