Kategori: Tankar om liv och död
-
Vad hade jag för val?
Jag skriver om glädjen i dödens närhet. Det kanske känns opassande. Som att man inte riktigt tar döden på allvar, eller som att man inte riktigt förstått. Men vad hade jag för val när ångesten stod och väntade varje morgon jag vaknade? Ja, vad hade jag för val? För mig[…]
-
Liv fyller år
Jag höll andan. Min syster lade sig ned på britsen. Barnmorskan förde ultraljudsmojängen över hennes mage. När det där swishande ljudet av ett barns hjärta hördes grät jag av lättnad. Min systers barn levde i magen och skulle födas inom några timmar. Barnet levde och jag grät. Så anspänd jag var[…]
-
”Nu har han allt som en död behöver”
Jag skulle ha varit föräldraledig hela våren och hade bokat en resa för att hälsa på farmor och farfar i Amirs hemland. Vi reste i alla fall och värmde oss av deras kärlek och omsorg. I bagaget hem hade vi med oss en sten till graven: " I utkanten av[…]
-
Ett skott på släktträdet
På vår stora och barnalstrande släkts virtuella träd finns vårt barn med. Som ett litet skott på en av de vindlande grenarna. Det är en djup biologisk drift att fortplanta sig. Vi vill finnas i ett sammanhang. Veta var ifrån vi kommer och veta att vi lever vidare genom våra[…]
-
Tryckkokare
Grrr.... Kan inte andas. Min kropp är en tryckkokare. En gammal släkting skickar av en händelse sinnesrobönen, tonsatt. Hon är 80 år och skriver snirkliga brev, med ditklottrade kommentarer i marginalen med sådant hon kommer på efterhand. Små klipp av diverse slag brukar alltid följa med. Och kärlek ... Den[…]
-
Glädje vid en kista
Dimman låg grå och tät över staden den morgon vårt barn skulle begravas. Vi drack te och plockade ned de saker vi skulle ha till graven. Tungt att andas. Armar som bly. Nallen, en barnvagnsmobil i trä med glada färger, och en vit sten från Albir. Så for vi till[…]
-
Att få släcka sin törst
foto: Magnus Aronson I Kristian Gidlunds allra sista inlägg i sin blogg – I kroppen min – skriver han ”…och jag gick ut för att stilla en oövervinnerlig törst”. Som om att dö är att äntligen få släcka sin törst. Vilken trösterik bild för den som står bredvid. Även om[…]
-
Det haster ikke med sorgen
"Det haster ikke med sorgen, den må få sin tid, men det haster med håpet. De døde får vi ikke tilbake, men livene våre kan vekkes til et nytt og mer bevisst liv. Den som våger å be om hjelp er aldri hjelpeløs, og den som har elsket, dør aldri[…]