Tillbakablick.
Jag ser på henne. Sissel har kontaktat mig. Hon har förlorat sitt barn, har skrivit en massa texter om döden, livet. De ligger i en skrivbok och i digitala filer och väntar på att bli delade med andra. Sissel säger att hon tycker om min musik, undrar om jag vill tonsätta hennes texter. Vill jag tonsätta en berättelse om vad som hände när hennes barn dog?
Både hedrad och tyngd av det förtroende frågan innebär, och smickrad (!) svarar jag: ”Vilken fin fråga. Visst. Jag skriver gärna.”
Det skulle dröja några år innan vi verkligen började jobba, men nu är vi här.
/Helena
Kommentera det här inlägget