Vi äger inte åkern, det gör katten.
Vår mäktiga, mystiska, magiska katt
som vaktar sin åker vareviga natt
För katter äger åkrar, och katter äger natten.
Svarta och smidiga, farliga katter
Tystaste trägnaste konungakatter
Från åkrar som skyddas och värnas av katter
Bärgas vid skördetid storslagna skatter
Vad katten som sitter där tänker och vet
Är en evig och kattelig hemlighet
Men jag som vördnadsfullt ser på
Vet en sak mycket väl ändå
Vi äger inte åkern, för åkern ägs förstås
Av samma katt som av sin nåd så självklart äger oss
Kommentera det här inlägget