En gång ska jag gå ut och gå över de himmelska vidderna med Snövit, för att hon verkligen behöver mig i sitt liv.
jag: Så du är känd för att du var för vacker för ditt eget bästa, så din elaka styvmor ville hugga ut ditt hjärta och körde ut dig i skogen. Där hamnade du hos ett gäng dvärgar och sedan blev du förgiftad och låg i koma tills prinsen kom och kysste dig.
Snövit: Typ så.
jag: Du är inte vad jag skulle kalla för en feministisk ikon.
Snövit: Ursäkta?
jag: Alltså det där med att du ska räddas av en man? Och att den mannen ska kyssa dig när du sover? Och inte kan värja dig? Plus att sköter du inte allt hushållsarbete hos dvärgarna? Städar, diskar, tvingar dem att tvätta sig?
Snövit: Emmm.
jag: Det är en rätt vedervärdig syn på manligt och kvinnligt.
Snövit: Hmm.
jag: Du behöver lite feminism i ditt liv.
Snövit: Kanske feminismen behöver mig?
jag: Va?
Snövit: Jag banade väg för alla prinsessor som dykt upp på Disney efter mig. Vedertagna feministiska ikoner, några av dem. Och jag tjänade fett med pengar åt Disney också för den delen. Ganska framåt, faktiskt.
jag: Men inte femini-
Snövit: Har du tänkt på att du och typ 70% av internet är arga på mig för det här? Det kallar jag ofeministiskt.
jag: För att?
Snövit: Jag är tecknade streck på en film, repliker, ett manus. Allt det tillverkat och producerat av män.
jag: Så att…
Snövit: Jag är ett offer för min tid. Som så många andra.
jag: Det är sant.
Snövit: Det borde förresten du veta, du med alla dina bibliska kvinnor. Många av dem tvingades ofrivilligt in i relationer med män. Många av dem bedömdes enbart efter sitt utseende. Många av dem –
jag: Jag – öh – fattar. Förlåt.
Snövit: Och dem skyller du aldrig på. Dem tycker du synd om.
jag: Jag upprepar: Förlåt.
Snövit: Hur kan du kalla dig feminist när du skyller på offret?
jag: Som sagt: Förl-
Snövit: Och om du inte tror att jag är biblisk så vill jag bara säga att du har fel.
jag: Fel? Där med? Men är du säker på att du finns med i…?
Snövit: Finns med i? Jag ÄR Bibeln.
jag: Vänta lite nu.
Snövit: I kort, lätt-tittad, enkelt sammanfattad version.
jag: Ehmmm.
Snövit: OK, om du inte tror mig så. Edens lustgård, allt perfekt. Åt ett äpple. Borta ur paradiset bara. För evigt försänkta i – tja, inte koma, men i vanliga världen. Tills –
jag: Vänta lite.
Snövit: Tills kärleken räddar oss alla. Vi kan inte rädda oss själva från synden, lika lite som jag kunde rädda mig själv ur en koma.
jag: Fast att…
Snövit: Och så kommer KÄRLEKEN. Den äkta, ultimata kärleken. Den från Gud då, i Bibelns fall. Och räddar oss. Till ett nytt paradis. Inte samma gamla. Ett nytt.
jag: Det vill jag verkligen hoppas. Din idé – och jag säger inte att den inte är rätt briljant på sitt sätt –
Snövit: Åh. Tack. SÅ vänligt.
jag: Men den verkar bygga på att det var ett paradis att ta hand om de sju små dvärgarna.
Snövit: Beror på vad man jämför med. Men betänk: Jag kunde också sjunga med fåglarna, prata med djuren, leva i det som de kallar ”the garden of perfect innocense”.
jag: Mmm.
Snövit: Så, håller du med? Jag är Bibeln.
jag: En rätt viktig skillnad bara: Guds kärlek är frivillig. Guds kärlek smyger inte upp hos folk medan de sover och kysser dem vare sig de vill eller inte. Guds kärlek räddar oss, men bara om vi vill bli räddade.
Snövit: Jaja. Men i princip. I princip är prinsen Gud och jag är Guds folk.
jag: Den där principen är också en grej jag får lite feministiska problem av.
Snövit: Och bara så att du vet så är det inte helt fel att sova och sova och sova sådär.
jag: Det lät lite skönt, måste jag erkänna, som fyrbarnsmamma.
Snövit: Jag sov och sov i hundra år, hundra år, hundra år.
jag: Var inte det… Törnrosa?
Snövit: Alla vi gamla disneyprinsessor sover jättemycket. Det är så vi får så vacker hy.
jag: Mhmm.
Snövit: Den som sover syndar icke.
jag: Nänä.
Snövit: Och inte blir hon feminist heller.
jag: Nä jag har märkt det.
Snövit: Men jag kan vara ganska arg ändå.
jag: Good to know.
Snövit: Och en i det närmaste perfekt metafor för tron.
jag: OK.
Snövit: Var det något mer du ville?
jag: Eh… nä.
Snövit: Förresten, apropå ingenting. Vill du ha en frukt?
jag: Emm. Nej. Verkligen inte. Måste gå nu.
Kommentera det här inlägget