jag: Gud, det där med Donald Trump.
Gud: Åh, honom ÄLSKAR jag!
jag: Gör du?
Gud: Jag älskar dig med förstås. Precis lika mycket.
jag: Men Donald Trump?
Gud: Så klart. What’s not to love?
jag: Eh… jag vet inte var jag ska börja riktigt.
Gud: Jag älskar alla människor.
jag: Jag vet det… men måste du liksom älska… ALLA människor?
Gud: Ja, det måste jag.
jag: Till och med…
Gud: Ja.
jag: Jag fattar inte.
Gud: Jag älskar ju dig, eller hur?
jag: Ja.
Gud: Då fattar du väl att jag älskar precis alla.
jag: För att jag är… vadå? Sämst av hela högen?
Gud: Nej, men jag älskar dig oavsett vad du gör.
jag: Det är tur det.
Gud: Då måste jag ju få älska alla precis lika mycket.
jag: Men inte Do-
Gud: Du har ju barn själv. Du vet hur det är.
jag: Ja.
Gud: Man älskar dem alltid. Även när de inte gör precis som man själv vill.
jag: Aha! Så du erkänner alltså att Donald Trump inte gör precis som du vill.
Gud: Ja, så klart.
jag: AHA!
Gud: Det är inte direkt ett speciellt stort erkännande. Ingen av er gör någonsin precis som jag vill.
jag: Men liksom Donald Trump ändå.
Gud: För dig är han ett specialfall?
jag: Men asså typ ja. Det är han väl för alla.
Gud: För mig är han ett av alla mina barn. Unik och så. Men inte ett specialfall.
jag: Men alltså.
Gud: Var inte orolig. Du kan ändå få vara ett specialfall.
jag: Vad bra.
Gud: Mmm.
jag: Eller? Vänta lite nu.
Gud: Nu pratade vi ju om Donald så då vill jag ändå nämna att…
jag: Ja?
Gud: JAG älskar alla mina barn.
jag: Ja.
Gud: Och ni behöver bli lite bättre på att älska varandra.
jag: Definitivt är det ett faktum att Donald Trump behöver bli bättre på att älska andra.
Gud: Fast det kan ju inte du påverka.
jag: Du menar att…
Gud: Du kan bara påverka dig själv.
jag: Jag tänker INTE älska Donald Trump. And that is final.
Gud: Jag älskar honom så mycket att jag går i döden för honom.
jag: Men jag är ju inte Gud. Man kan inte ställa sådana krav på mig.
Gud: Men JAG är Gud. Så jag kan visst ställa sådana krav.
jag: Men det kommer jag aldrig att —-
Gud: Vilja eller klara?
jag: Jag vet inte. Jag blir så förvirrad jämnt när jag pratar med dig.
Gud: Det är ömsesidigt.
jag: Ömsesidigt som kärleken är ömsesidig.
Gud: Hm.
jag: JUST DET. Jag tänker inte börja älska Donald Trump förrän Donald Trump älskar mig.
Gud: Kärlek börjar, precis som förvirring, med att inte vara ömsesidig.
jag: Om du nu gillar Donald Trump så himla mycket så kan du väl be honom börja med att älska mig.
Gud: Jag är Gud. Jag kan göra både ock.
jag: Det här är ju inte ens… alltså du är ju helt… Han vet ju inte ens vem jag är.
Gud. Det kan vara lättare att älska dig om man inte vet vem…
jag: På riktigt allvar kräver du att jag ska älska Donald Trump?
Gud: Vet du hur jag brukar göra?
jag: Eh. Nä.
Gud: Jag älskar syndaren men inte synden.
jag: Här hade jag trott att vi skulle ha ett trevligt litet samtal om hur hemsk Donald Trump är.
Gud: Vi har ju massor av trevliga samtal. Hela tiden. Som nu till exempel.
jag: Tycker du det här är trevligt?
Gud: Jag älskar att prata med dig!
jag: Naah!
Gud: och jag älskar att prata om Donald. Han behöver kärlek.
jag: Men inte från mig.
Gud: Du kan börja med något lite lättare. Älska någon annan som du ogillar.
jag: Det är ju SVÅRT och liksom —-
Gud: Kristuslikt?
jag: Jag skulle säga tråkigt.
Gud: Det är aldrig tråkigt att vara Kristuslik.
jag: Yada-yada-yada.
Gud: Va?
jag: Ett jordiskt uttryck för att signalera att…
Gud: Ja?
jag: (fegar ur) Att jag verkligen verkligen håller med om allt du säger.
Gud: Ah.
jag: Så jag ska typ älska mina fiender?
Gud: Och be för dem som förföljer dig.
jag: DET gör ju iallafall inte Donald Trump. Förföljer mig alltså.
Gud: Yada-yada-yada.
jag: Vadå? GÖR han det?
Gud: Jag signalerar bara att jag verkligen, verkligen håller med om allt du säger.
jag: Du är ju helt hopplös.
Gud: Tvärtom. Jag är alltid hoppfull. Till och med för att kärleken ska segra i människors hjärtan.
jag: Yada-yada-yada.
Gud: Mmmm.