När Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen
och förkunnade Guds budskap och sade:
”Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.”

Markusevangeliet 1:14-15

Markus är det kortaste av de fyra evangelierna.  Han gör en rivstart och redan efter ett par rader så är Jesus igång. Därför är det inte så förvånande att Markus ger oss en intensiv text. ” Tiden är inne”, Guds rike är nära. Det är nu ni måste ta ställning. Vad väntar ni på era latoxar……

Ett nådens år

Det är något komiskt över det hela. Alla som sett en åsna vet hur det liksom struttar fram och den som sitter på är alldeles för stor; fötterna nästan släpar i marken. Dessutom tar några människor initiativet att ropa: Ge plats för kungen, Hosianna, ett fromt uttryck. Inte undra på att några säjer till dem att sluta. Driver de med oss.Vem var han denna Jesus från Nasaret, som gjorde sin entré på detta viset. Och vad hade han gjort. Och vad rör det oss. Är det möjligt att finna Gud som en levande verklighet..

Gud bjuder in oss till sin värld.

Matt 11:25

”Vid den tiden sade Jesus: ”Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn.” För Jesus är barnets sinnelag något positivt, ja nödvändigt.

”Ingeting i min barndomsvärld var endimensionellt. I allt uppenbarat fanns något fördolt, något mer att upptäcka. Det jag såg var bara början på ngt större. En sten kunde likna ett ansikte och plötsligt så var det så. Världens enda gränser var de som sattes av den egna tanken och fantasin. Och precis som gudar var vi oändligt fria. Men redan då anade jag att denna världen var dömd till undergång. Den stora nödvändigheten väntade. Jag anade att, med andra ord, att jag en dag skulle bli vuxen. Genom inträdet i vuxenvärden avmystifieras och avsakraliserades världen. Allting blev fyrkantigt Jag anande att den trygghet som byggde på vänskap, tillit och kärlek skulle ersättas av ordning och reda.   Så öppnas ett tomrum i våra liv som väntar på att fyllas. När de heliga platserna förfaller eller ekar tomma, myterna försvinner, språket blir magert. Här vill de kommersiella krafterna köpa marknadsandelar. Nu är ni vuxna. Distraktionsindustrin vill förvilla oss. En nöjd människa är en dålig konsument Men de existentiella frågorna försvinner inte. Men de förlorar sin klädedräkt.

( Mikael Kurkiala, När själen går i exil)

Jag ser Jesus sitta med barn omkring sig, de pratar och fantiserar om: Vem är Gud, Hur ser han ut, Vad vill han. Fantasin flödar och allt är tillåtet. Jesus säger aldrig att Gud =  något. Han säger att med Guds rike är det som….  SOM. Här är några exempel: Gud liknas vid en örn (2 Mosebok 19:4) och en klippa (Psaltaren 31:4). Gud är som en fader (Lukasevangeliet 15:11-32) och som en kvinna (Lukasevangeliet 15:8-10). Gud liknas vid en soluppgång (Lukasevangeliet 1:79) och är all trösts Gud (2 Korintierbrevet 1:3). Gud liknas vid en konstnär (Salomos vishet 13:1-3) och en barnmorska (Psaltaren 22:10-11). Han är klippan som räddar mig, min borg där jag står trygg. Psalt 62 Han skall komma till oss som ett regn, Ett vårregn som vattnar jord.

Fantastiska bilder.

Tron är en tro som inte stänger gränser utan öppnar dem. Tron är ett stort och fascinerande landskap och vidgar horisonten till det oändliga. 

Ett nådens år, som är dagens överskrift och tema. Är inte ett jultema, det handlar inte om Kristi födelse, det handlar om oss, ditt och mitt liv, Och hur Kristus i ännu ett kyrkoår i ännu ett år av liv, vill vandra med oss. Kyrkoåret är ett skeende, där Jesus Kristus är den handlande. Det sker i gudstjänsten. Det han sa och gjorde under sitt jordiska liv, det säger han och gör nu idag. Vi är medagerande. Gudstjänsten, bönen och medmänskligheten är mötespunkten mellan hans liv och mitt liv. Han blir närvarande i sakramenten och medmänniskan och talar till oss. I Kyrkan upphävs tidsavstånden. Här möts Guds tid, som är evig, och vår tid. Här är allt det som skedde med honom. Här är Bethlehem, frestelsens öken, förklaringsberget, Golgota och allt det som hände. Här möts vi. Kyrkoårets texter och händelser oss en nyckel att vända det nedbrytande och förstörande till något skapande och förnyande.

Gud skapade oss till upprätta människor. Tron öppnar en värld som är rymlig nog att låta människan sträcka på sig i sin fulla längd på Guds jord. Tron är inte underdånig eller tilltryckt. Tro är inte att sträckas sig i en krampaktig ansträngning efter andliga upplevelse som bevis på Guds medhåll. Vi blev skapta till att gå upprätta. Den är kristendom. Det är evangelium. Kärlek. Det är vårt liv det. Har sitter vi i kyrkan idag, alla olika, somliga känner vi, andra inte. Vi kan ha lite olika motiv för att vara här

Men vi är här, vi skall vara här. Vi kallas av den gode Herdens röst: som känns igen på Godhet, Glädje och Lugn. För att återigen sjunga ut vår glädje. för att vill. Man sa åt Jesu lärjungar att vara tysta: Vad ni gör passar sig inte… Men om dessa tystnar skall stenarna ropa, blir svaret. Varje sten, vet det, varje fågel, blomma, fisk, mygga, havsörn, vet det, Allt skapat vet det ’Vi vet det. Att bara den som är större än det största kan bli så litet, som Jesus var och ändå vara störst.

Gott nytt kyrkoår.

Bön

Nådens Gud,

Du som kommer till oss i Jesus Kristus, vapenlös,
men starkare än världens makter,
hjälp oss att under detta nya kyrkoår
ta emot sid i våra liv och i vår församling
.Låt ditt Ord och dina sakrament ge oss ny kraft och glädje.

Amen

Läs Matteusevangeliet 25:31-46

Vart är du på väg?

Cirkeln är sluten. Kyrkoårets sista dag. Domsöndagen. Plötsligt tog vägen slut, den väg som jag vandrat tillsammans med honom, Jesus alltså.  Ibland kändes det som rätt väg, jag försökte flitigt besöka kyrkan på söndagarna. Det måste väl ge några poäng i vår Herres kassabok, tänkte jag och flinade för mig själv. Det var ingen rak väg, den slingrade sig som en orm. Ibland. Nån gång var den rak som en motorväg, bred och lättkörd, ibland smal och kurvig så att det inte gick att se vart den ledde och vad som väntade längre fram. Men bakom kurvorna fanns det plats att stanna. Det såg ut ungefär som en parkeringsplats. Det märkliga var att det fanns lika många platser som det finns söndagar i kyrkoåret. På varje plats fanns också ett tema eller ämne som just den söndagen handlade om. På många ställen var det mycket folk, på andra inte.  På några platser var det folk som inte stannade, eller stannade och såg den söndagens tema och sen skyndade sig därifrån och kastade ängsliga blickar över axeln som om de ville kolla att ingen såg dem. Men de konstiga var att de hade den bredaste vägen därifrån. Spikrak och jätte bred. Man såg aldrig till dem någon mer gång. Annat var det med de som stannade och försökte integrera sitt liv med söndagens tema. – Vi ses, sa någon till mig, när de gick därifrån in på en kurvig väg. Han fortsatte: Jag är här på denna plats en gång varje kyrkoår, och sjunker djupare in i Guds hjärta Och när de hade kommit en bit på den nya vägen som ibland var jättesmal och ibland vilsamt bred, såg jag ett stort ljus som gick före och visade dem vägen.

Men nu stod jag på min väg. Tydligen vid slutet av den.  Jag såg ingen fortsättning. Jag stod vid ett stup utan botten. Vad är nu detta, tänkte jag. Skall kristen tro sluta vid ett stup. Jag vände mig om för att gå tillbaka. Men det var någon eller något som ville annat och vände på mig. Då såg jag något som rörde sig i dunklet nära stupets kant.  Jag tog några steg närmare och såg att det var barn, jätteledsna och hungriga. Jag ville vända och välja en annan väg där jag inte blir störd. Men det gick inte. De satte sig runt mig på vägen och sträckte upp sina händer. De sa ingenting. Men jag förstod vad de ville. Mat och kärlek.  Medmänsklighet. Det går inte att blunda för det. Ändå sa jag: – Var är era föräldrar, frågade jag dem. Det är ju de som skall ta hand om  er.  Jag hörde med en gång hur dumt det lät. – Vi har inga föräldrar, du är vår mamma och pappa. Du som vandrat i kyrkas år, söndag efter söndag och mött Jesus. Vad har han sagt dig? Vill ni, så kan jag berätta.- Jesus vill att du gör det du berättar. Du skall gestalta, leva ut din tro. Evangeliet är ingen protokollsanteckning från någon samtalsgrupp. Vad än ni gjort mot en av dessa mina minsta, det har ni gjort mot mig.

Jag tog fram min matsäck, dukade upp. -Varsågoda, vi delar det jag har. Fisk och bröd. Det var inte så mycket , men alla fick  de dom behövde. När vi ätit färdigt, sa ett av barnen ivrigt. – Titta, titta där borta. Det går en bro över stupet, den fanns inte förut. Och titta mera, det står någon på bron med ett ljus i handen. Han vinkar åt oss att komma. – Kom så går vi dit. Vi följer det goda ljuset.

Herre Jesus Kristus
som möter oss redan här
i dem som hungrar och lider nöd,
och som skall möta oss
som vår Frälsare och Konung
vid livets och världens slut.
Till dig ropar vi
om barmhärtighet och nåd
i dag och i alla dagar
intill tidens ände.

Amen

Den här helgen kommer det att brinna många ljus på våra kyrkogårdar. Ett minnet ljus. Ett tacksamhetens ljus. Ett saknadens ljus. Ingen vet utom den som tänder ljuset. Ljuset säger något som ord och tankar inte räcker till för. Men det är nog. När jag ser ljusen brinna så tänker jag, snart är det min tur. Kommer någon att tända ljus för mig? Jag skall snart gå i pension. Vad fort det gick. Gammal gubbe. Lägg av, väx upp, säger jag till mig själv. Frågorna om livet hopar sig ibland. Här är baksidan av mitt liv. Så har jag skött det stycke jag fått mig tilldelat. Är det bra?  Svara den som kan och vill.

Jag cyklar iväg. ”Herre förbarma dig över mig.”   Just då kommer en tanke flygande. Dopet. Du är döpt, säger tanken, du har dopets ljus i ditt hjärta och i din kropp. Det ljuset slocknar aldrig. Det är jag som tänt det, sade tanken. Där finns jag, hela tiden, hela livet och lite till.  Livets ljus brinner med Ömhet, Fasthet och Lugn. Slappna av, vetja…

Ta vara på de dagar du har kvar, jag tror på ett liv innan döden…

Eller hur?….Väx upp….swish.  Tanken for iväg men stannade på något sett kvar.

Guds tanke i evighet. Evighet = ständig närvaro.

Eller hur….

Vi närmar oss slutet på Kyrkoåret.  Evangelietexterna för söndagarnas handlar om hur vår tro  lever i våra liv och tillsammans med andra. Idag, 20:e söndagen efter Trefaldighet är rubriken ”Att leva tillsammans.” Det står inte att vara tillsammans. Att vara tillsammans är ju inget svårt. Blir det jobbigt så är det  bara att gå hem. Men att leva tillsammans är något helt annat.
Vad tänker du är den stora skillnaden mellan att vara tillsammans och att leva tillsammans. Sen kan man ju undras vad detta har med kristen tro att göra. Men se på Jesus, han visar att tron ä inte något som är för att jag skall må bra. Tron är till för din nästa.

Jesus säger:  Där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem. Matt 18:20

 Att leva tillsammans är att leva i Guds kärlek till den som behöver möta den för att finna livet.
I söndagens text, Johannes 11 , väcker Jesus Lasarus från de döda. Det händer väldigt mycket och många känslor och relationer påverkar det som händer.
Läs Johannes kapitel 11 och tänk på ”att leva tillsammans”. Det är tydligt att Jesus känner Lasarus och hans två systrar, Marta och Maria. Jesus ger Lasarus livet tillbaka.
Men då händer det, som händer ofta när Jesus visar vem han är. Vän av ordning, en slags trospolis träder fram,: aja-baja så där får man inte göra. Det är emot Guds ordning. Den ordningen har de skälva ordnat och skaffat sig tolkningsföreträde och en maktposition som nu är hotad av Jesus. Lagom är deras mått.  Sådana människor finns även idag. När makten är hotad är människan beredd till otroliga handlingar för att behålla den.  De beslöt att döda Jesus.

Vår värld idag, vår planet är på väg till ett kaos.  Framtiden är oviss. Vi kommer säkert att leva tillsammans på ett nytt sätt. Guds kärlek och vanlig sund medmänsklighet behövs. Inte lagom, utan massor.

Nils Bolander, förre biskopen i Lund sammanfattar.

Detta gillar jag:

Herre förbarma dig över oss.

Kyrie Eleison

”Vart är det vi skall följa Jesus?
Ner i skiten förstås. Det är dit han går.
Från det höga till det låga.
Från det gudomlig till det jordiska.
Från det fullkomliga till det mänskliga.”
Ludvig Lindelöf KT 41 2022

Det är genom att leva och handla som jag lär mig. Lär känna honom, Jesus. Guds finns ute i livet, inte i en regelbok, i mötet med människor. Där visar det sig om medmänsklighet och människokärlek är något som kan växa och verka också i mitt liv. Och kan förändra andras, mot alla odds. Detta är ingen lättvunnen erfarenhet. På verklighetens fält prövas min tro och min hållning, något blir starkare, något slipas bort. Jag kanske blir mindre tvärsäker men mer och mer gripen av den förebild jag har i Jesus, hans sätt att ta människor, hans självutgivande kärlek och maning till äkthet i livet. Alt detta låter väldigt vackert, ja nästan gulligt. Solen skiner och fåglarna spelar. Gud är god och snart är det löning.

Dags att sluta blunda. Dags att se på sig själv. Vi är inte hela och rena, vi är människor, vi bär oss åt som svin. Lögner, och död, lidande och skräck. Hur skall jag bli av med skiten i mig?  Vem kan jag då lita på?  Lärjungarna frågar Jesus: Vem kan då bli räddad?

Jesus svarar: Ingen kan bli räddad från att vara människa.
Guds nåd kan ge dig nya ögon. Sälj allt vad du äger.  
Dvs Omvänd er. Lämna kvar det som ingen fred skapar. Våga.

Någon skall vaka i världens natt,
någon skall tro i mörkret,
någon skall vara de svagas bror.
Gud låt din vilja ske på vår jord.
Hjälp oss att följa ditt bud

Någon skall bära en annans nöd,
någon skall visa mildhet,
någon skall strida för andras rätt.
Gud låt ditt tecken klart bli sett.
Hjälp oss att följa ditt bud

Herre du vakar i världens natt,
Herre, du bor i mörkret.
Herre du visar oss Kristi dag.
Mitt under livets tyngsta slag
är vi hos dig, du vår Gud.
Amen, amen

Psalm 413

Herre, förbarma dig över oss.

Ge inte upp. Lova det!
Just nu är ondskan för jävlig.
Lögner, död, lurendrejeri, Godheten trängs tillbaka med ondskan som spjutspets.
Ge inte upp. Lova det.
Stora delar av vårt liv är en kamp. Kampen mot ondska
Där är varje människa viktig.
Jesus säger: Följ mig! Där han går fram växer livet igen.  Många människor berättar att de mött änglar. Kristus har segrat i kampen mot ondskan – men han har inte befriat oss från uppgiften att delta i striden.

Och strid är just vad det är.

I Uppenbarelseboken pågår en kamp mellan ont och gott.
Mellan den sjuhövdade draken och hans änglar, och den pågår här,
ty  ”det fanns inte plats för dem i himlen.”
Nä just det. Inför den totala godheten måste motsatsen fly.

Gud,

Gud
låt min ängel, som du skickat för att leda mig, lysa min väg,
vandra vid min sida och vaka över mig, bevara mig från allt ont
och vägleda mig på min vandring genom livet.
Amen.

Välsignad vare du, änglar och ärkeänglars Herre,
vi lovar dig för din kärleks ljus.
Mana dina änglar att vaka över oss
och sydda oss mot ondskans makter.
Må dessa ljusets varelser omge och bevara oss,
så att bi bättre förmår tjäna dig
och aldrig förlora bilden av din himmelska
härlighet ur sikte.
Amen

Havet av döpta som har fått
kärlekens namn i sitt hjärta.

Mitt namn och Guds är
oskiljaktiga. 

Gud bjuder in oss till sin värld,
den av ljuset skapade,
den av oss splittrade,
den av Kristus helade,
där vi alla bor och bygger
så gott vi kan.

Dopet, en grund,
en orubblig enkelhet.
Gud är en. Vi är allt.
Tillsammans,
längtar vi efter det som är.
Därför blev
skaparens kärlek
människa.
Född i Bethlehem.

För att vi skall genomlysas,
från källor bortom allt förnuft.
Om vi vill lyssna, måste vi
riva Babels torn av våra färdiga svar.
Det är nödvändigt

En ocean av mänsklighet och kärlek.

Vår födelseplats.
Återvändandets igenkännande.

Låt havets vågor nå långt upp
på torra land.
Så att öken blir till äng förbytt.
Det är havets mening och uppgift,
som Du i dopet är och blir.

Du är havet

För vår skull.
För ditt liv,
gav han sitt.

Jag vilar i dopvattnet
omsluten:
Ömhet
Fasthet
Lugn

Ett är nödvändigt.
Då lever allt som längtat
Till slut.

Text och foto: Johan Söderberg

Enheten i Kristus

Med er är det annorlunda

Text: Lukasevangeliet 23:24-27

Då och då i evangelierna berättas det om hur Jesu lärjungar inbördes kivas om vilken som skulle anses vara den störste, dvs bäst i Jesu ögon.  Dvs. den bäste lärjungen. Så  har det alltid varit. Hoppas chefen ser mig. Jag måste fixa det.

De står och väntar på ett svar från Jesus. Det alldeles knäpptyst. Jesus svara efter en stund: Men med er är det annorlunda. Han beskriver världsläget hur den tidens mäktiga bär sig åt. Och se, det är lika dant idag. Världens mäktiga sitter i sandlådan och ropa: Vi är bäst, dom är dumma.

Kyrkans trovärdighet i framtiden ligger i en gemensam kamp mot makten som vill dela upp mänskligheten.

Då måste vi börja hos oss själva.

I Kyrkan, i församlingen är nattvarden ett dynamiskt centrum. Som går tillbaka till Jesus Kristus som gav sig själv till oss. Den kristna gemenskapen bygger inte på slutna gränser utan på öppenhet. Ett dynamiskt centrum som kallar på mig. För dig utgiven, för mig utgjutet. Bröd och vin, kropp och blod.  Att ständigt återvända till, som ges oberoende av vad vi tycker.

Varje gång vi firar mässan och tar emot honom (Jesus Kristus) sker en integrering, en enhet, trots att jag inte känner han/hon som står vid min sida.
Men Jesus känner alla. Detta är enheten.

En gång har Gud talat.
En gång, det vill säga alltid.
Gud säger en och samma sak,
oavbrutet, sammanhängande,
för evigt.

Bernhard av Clairvaux 

Gud säger en och samma sak, som blir till ett personigt tilltal i ditt hjärta. Ömhet, fasthet och lugn.  Sen går dagarna i flygande fläng med olika uppgifter i kyrkan. Gör jag rätt saker.  Så går tankarna. Långt inne i mig hör jag hans röst: För dig utgiven, För dig utgjutet.

Du är din del av min helhet
och jag bor i dig.

Gud, vår jord är bara ett stoftkorn i världsalltet.
Det är vår uppgift att göra den till en planet
där ingen skall behövas plågas av krig, hunger eller fruktan
eller vara utestängd från andra i meningslöst främlingskap
för sin härstamnings, hudfärgs, livsåskådnings, eller sexuell läggnings skull.
Gud ge oss mod och förutseende att ta itu med detta redan nu,
så att våra barn och barnbarn en gång med stolthet kan bära namnet människa.
Amen 

Till frihet är du född, ett gudabarn. Låt ingen ta din frihet ifrån dig.

” Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter” FN:S deklaration om mänskliga rättigheter inleds med en sats som sannfärdiga människor i alla kulturer kan instämma i och som stämmer väl med en kristen människosyn. Allt som Jesus företar sig syftar till befrielse på något plan. Sammanfattningsvis kan man säga att han kommit för att människan skall bli fri att leva som det gudabarn hon är. Hans egen frihet och integritet är utgångspunkt för allt han gör. När vi döps blir vi integrerade i hans frihet.

 Men frihet är inte att göra som man vill. Om någon kom  och frågade dig: ”Vad är frihet?”. Vad skulle du svara. ? SAOB (Svenska Akademins Ord Bok) säger så här bland många exempel: ”tillstånd som inte belastas av något oönskat”

Jag byter ut ”oönskat” mot ”omänskligt”. ”tillstånd som inte belastas av något omänskligt”.  Jag låter tankarna vandra över jordens länder. Det mesta som vi människor åstadkommer är omänsklighet tillsammans med galna ledares maktfullkomlighet.  Har jag fel, det är i alla fall det som märks.

Lästips: George Orwells roman: 1984.

Sen undrar jag, finns det inget annat sätt att hålla fred än att hota med krig.  Jag tänker på NATO. Är NATO nödvändigt. Vi skapar en negativ fred där rädsla är en av de viktigaste komponenterna.  Är det hållbart?
Vad säger Jesus? Så här: Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga och tand för tand. Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom. Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också. Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom. Ge åt den som ber dig, och vänd inte ryggen åt den som vill låna av dig.

Ni har hört att det blev sagt: 
Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant? Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig. Matt 5:38-48

De som hörde på honom måste ha tänkt ” han är ju inte riktigt klok ,  skall jag älska mina fiender. Och om jag får inbrott i mitt hus skall jag då visa tjuven vad han kan ta?”  Nej tack. Vad menar Jesus? Jo, han efterlyser en radikal förändring av våra sinnen. Sluta använda hämnden som metod.   I alla tider har att hämnas varit ett motiv som rättfärdigar våld. ” öga för öga, tand för tand” Någon måste våga göra det oväntade, det radikalt annorlunda. I stort som smått. Det som ingen kan ana eller förutse.

Tänk om NATOs ordförande Stoltenberg  säger att:” Krigsvåldet är ohållbart, det leder ingenstans och kostar en förfärlig massa pengar, som vi kan använda till att ge människor som svälter mat. Vi lägger ner det militära och visar på en alternativ väg, Fredens, kärlekens, Gemenskapens väg. Det är det enda hållbara. Det är detta som Jesus talar om. Någon som vågar göra det radikalt annorlunda.”

Jag undrar: Är detta möjligt och vad måste förändras hos mig?

 Kärleken vållar inte din nästa något ont. Kärleken är alltså lagen i dess fullhet. Ni vet ju ändå vad tiden lider: det är dags för er att vakna. Ty nu är vår räddning närmare än när vi kom till tro. Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss då lägga av oss mörkrets gärningar och ta på oss ljusets rustning. 

Rom 13.

Bön

Evige Gud,
du som uppenbarade din kärlek
och blev människa på jorden,
stärk vår tro och öka vårt hopp,
så att vi fylls av kärlek till den mänsklighet du älskar.
Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre.

Amen