I söndags berättade domprosten i min församling att vi är en av församlingarna i vårt stift som ska testa nya gudstjänstordningar. Det ser jag fram emot.
Min kamrat Per kallar sig som bloggare för Kyrkoordnaren. Att lägga till ett ”o” och göra honom till kyrko-o-ordnare, är ett skoj som han tål. Att tänka sig en gudstjänstordning som får tåla att bli en gudstjänst-o-ordning, tänker jag skulle vara att ta ett steg från en ordning till en annan. Och ge plats för mig och andra människor i Guds vandringsfolk. Kyrkogång längs via sacra, för att vi är hela och heliga. De oavslutade handlingarna från igår, det imperfekta, är inget hinder.
Låt oss stoppa plågsamma gudstjänstförsök och fram för människors möte, där vi tar varandra på allvar en lekfull stund. För mer än nya ordningar är det nya attityder till varandra i gudstjänsten vi behöver testa.
Tack vare vänner på Facebook fick jag ögon och öron på den här videon, där ett gäng sköna människor berättar om sin kyrkogång, sitt gudstjänstfirande. Jag kände igen mig. Gör du?
Lämna ett svar