Det är lätt att hålla upp dörren för smarta människor
Det är skönt att visa upp sig
kasta bak håret
när man vet att man sitter vid rätt bord
Man växer
inte av sig själv
men just för att man sitter vid rätt bord
Ens egen osäkerhet kamoufleras
man får sitt på det torra så att säga
man sitter vid rätt bord
man kastar bak håret
tittar sig omkring
och håller upp dörren vid rätt tidpunkt
Ser till att hålla alla hästar inne
Man skrattar gärna
man skrattar när snygga människor säger roliga saker
roliga och smarta saker
men man tittar sig omkring
först
innan man skrattar
Skrattar dom snygga människorna? frågar man sig
dom smarta människorna
jaja, dom skrattar
då är det lugnt
då skrattar man på
kastar bak håret
sitter vid rätt bord
sitter snyggt
Man blir liksom snyggare
när man sitter vi snygga bord
bredvid snygga människor
det smittar
samma med intelligens
man blir intelligentare av att umgås vid intelligenta bord
med intelligenta människor
och varför skulle man inte vilja vara intelligent
varför skulle man inte vilja bli ännu intelligentare än man redan är
Då kan man ju tänka sig hur allt skulle vara om allt vore tvärtom
om man skulle umgås med fula människor
sitta med idioter
sitta och skratta med idioter
vid korkade bord
det smittar
Det smittar verkligen
på något sätt smittar det ännu mer
kraftigare
och inte vill man väl bli dummare än vad man redan är
ännu korkade
fulare
fetare
Fetma smittar verkligen
det vet man
och fetare vill man inte bli
fet ful och korkad vill man inte bli
Det är därför vi måste se om vårt hus
fråga oss
vem behöver jag
vem gagnar mig
vem hjälper mig att bli intelligent
vem hjälper mig att känna mig snygg
vem täcker upp för mig
skyddar mig
vilket bord skall jag sitta vid
när skall jag kasta bak håret
när skall jag skratta
så att ingen märker
att jag är rätt korkad
ganska ful
lite småfet
en osäker idiot
Det gäller att vara mycket mycket uppmärksam
på helspänn
alltid beredd
Haha
Där sitter dom korkade, dom fula
Här sitter jag tralalala
kastar bak håret
skrattar
Jag är en fri och snygg människa
intelligent också
håller upp dörren
Nänä, inte alltid, det förstås, man får ju se om sina hästar om man säger så
se till att ha alla hästar inne
Syns inte det?
Märks inte det?
Att jag är snygg, fri och lycklig?
Syns inte det, att jag är en lycklig människa?
Lina Ekdahl
De flesta av oss har något i ryggmärgen som gör att vi tänker så. Vi vill välja bord, vi vill hålla upp dörren – men inte för alla. Vi funderar på vem som kan ge oss fördelar… att man kan skatta sig lycklig om man kan hålla sig utanför konflikter. För då kan man konsten att töja lite på sanningar.
Jesus tycker att ett sånt liv inte håller måttet.
Han säger om de som lider så här: Grattis de som inte förstår hur de hamnat i klistret och sitter vid hel fel bord– För deras skull väljer Gud att ha det sista ordet. Du kan lyckönska de som verkligen sörjer sakernas tillstånd i världen – för det finns tröst för dem. Lyckönska de som aldrig hinner fram i tid eller ens släps fram när det bjuds på något. – för det är de som kommer ordna med fest och duka borden i framtiden. Grattis de som ingen bryr sig om att skaffa rätt, de som ingen vill kännas vid – det kommer en dag då alla är måna om att räknas deras vänner.
Och om de som forfarande kan känna medlidande säger han så här:
Lyckönska ni som fortfarande har ett varmt hjärta i kroppen, – ni ska möta värme. Gratulera även de som kan glömma oförrätter, de som inte samlar på baktaleri och sedan gödslar sin omgivning med det – de ska se Gud. Grattis du som håller fred- med dig själv, din kropp och själ, med andra människor, med jorden du går på – för alla kommer att upptäcka att du liknar Gud. Du kan skatta dig lycklig om de förföljs för en rättfärdig sak, för att du inte vill leva på en lögn – Guds rike är ditt.
Men håller jag måttet i det verkliga livet.? Långtifrån alltid.
Alla Helgonshelgen är en tid med dubbel betydelse. Vi är här med tankarna hos de som har lämnat oss, de som vi saknar, de som vi trodde vi inte kunde leva utan. Inte för att de var helgon, utan för att de var människor som stod oss nära, som vi älskade. För att de gav värme och ljus i våra liv. De är de som ger en silverglans åt de mörka molnen. Vi är också har idag med tanke på dem som har gått före oss in i härligheten för att de var helgon. De som ger oss mönster för våra liv. De som är våra förebilder i tron. De som visar oss att det går att leva nära Jesus och leva som han vill att vi gör. Jag tror att de här två grupperna: våra nära som har avlidit och helgonen flyter in i varandra. Våra nära blir lite helgonlika, och helgonen får drag av de vi har känt och älskat. Och det gör inget, tycker jag. Helgonen hade säkert drag som inte var så trevliga, och de vi har tagit avsked ifrån hade alla sina goda sidor. Och försöker man se på en annan människa med Guds ögon lyser allt gott hos den människan med stark kraft. En känd teolog Gustaf Wingren har sagt och skrivit: för ett helgon aldrig mera än hopp, för en syndare aldrig mindre än hopp. Och det är sant: inte ens helgon får ett fribrev in i himlen, då skulle vi hamna i gärningsläran igen, som Luther bröt sig loss ifrån. Man förtjänar inte himlen, inte ens ett helgon. Men vi lever alla på hoppet, och hoppet är inte samma som egna hop-fantiserade önskningar, utan hoppet grunder sig på Guds löften. Och skulle Gud inte hålla sina löften? Naturligtvis gör Gud det. Jesus har kommit för vår skull, för oss som inte alltid gör som vi ska, som lever vårt liv med fel och brister. Löften finns där i Saligprisningarna. Vi tilltalas där. Och det är stora skaror Johannes talar om i Uppenbarelseboken, och lika så stora skaror på berget när Jesus ger folket Guds grundlag. Mängder av människor, och vi ingår, och de som vi har lämnat ifrån oss ingår också. Självklart.
Lina Ekdahl har just kommit ut med ny diktsamling nu i september, den heter ’Fyrahundrafyrtio år’ och är utgiven av Wahlström&Widstrand. Det är en ganska så sorglig bok skriver hon själv. Men jag ska nog skaffa den också.