God fortsättning på julen!

Visst, är man präst måste man vara beredd på det mesta. Ofta kan vi bygga vidare på redan goda förhållanden, på de goda relationer vi har till människorna vi möter. Vi får ofta mycket positiv respons. Och vi sitter inte och väntar på klappar på axeln. Vi vet nog: allt vi gör är inte bra, så är det med allt mänskligt. Ofta vet vi också om när man har gjort ett bra arbete, och när det blev mindre lyckat.


Men ändå sårar det helt i onödan när någon känner sig tvungen att säga vid utgången efter julnattsmässan: ”Det var en dålig predikan!” Det kanske det var för den personen, men var det nödvändigt att säga det, och just då, istället för God jul! Man kan psykologisera och säga: det var nog något annat som skavde, och det var det säkert, det kan finnas mycket uppdämd vrede en sen julafton. Men en midnattsmässa är så mycket mera än en predikan. Betydde det ingenting att vara så många tillsammans och sjunga de vackra julsångerna? Hade körens och musikernas inslag inget inflytande på julstämningen? Hördes inte orden om ”Det folk som vandrar i mörkret…” och ”…var tiden inne för henne att föda…. Hon lindade honom och lade honom i en krubba…”? Var det just den dåliga predikan som skulle kommenteras? Detta hände mig för några år sedan. Men det förvånar mig ännu, att någon menade att just det skulle sägas, och just då.

På nätet får jag läsa om präster som för höra att deras julpredikan var vämjelig vänsterpropaganda och att deras kollekt till den Gode Herdens skola i Betlehem säkert direkt går till Hamas. Och en kyrka delade ut reflexer i formen av en ängel till besökande skolklasser. Reflexer som räddar liv! Men reflexerna kom tillbaka, för det ansågs vara kristen propaganda. Och idag får jag läsa i lokaltidningen att det finns en Besviken besökare, som genom tidningens insändarsida ställer frågan om det i kyrkan inte fanns någon annan plats för klädstången än där den stod, snett bakom altaret. Det enkla svaret är nej. Jag satt själv på vänstersidan, och tyckte just att de syntes väldigt lite. Men jag räknar med att allt det andra som fanns att se och uppleva ändå väger upp mot den här stången som knappast syntes. Det är inte så jätte ofta vi byter fönster i Domkyrkan, inte oftare än varje hundrade år, men när vi gör det, får vi nog räkna med att det blir lite stökigt. I vanliga fall hänger kören (som ger mycket av sin tid på julafton) sina ytterkläder bakom altaret på samma stång. De kan inte hänga i vapenhuset, obevakade och kalla, och vad skulle det vara för syn när man kommer in i kyrkan? Men nu fick klädstången stå framför den temporära byggväggen. Var det något att vara besviken över? Jag kan inte tycka det. Jag kan nog snarare förstå upprördhet över en dålig predikan.

2 kommentarer

Anette van Egmond säger
3 januari 2019 – 07:01

Men så jobbigt att behöva kommentera klädstången! Jag önskar dig all vishet inför det nya året. Gud välsigne dej.

Hälsningar från Anette

Willem-Jan Fens säger
4 januari 2019 – 08:24

Ah, jag klarar mig, men tack för orden: välsignelse behöver vi alla! God fortsättning!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.