I huvudet på en präst som samlar… så att ögonen går i kors! [ur Vårbladet, Mariestads församling}

Jag måste erkänna: jag är en obotlig samlare. Allt ska sparas, allt kan användas. Jag kan också kasta, men inte förrän det behövs. Tyvärr har vi en källare hemma. Där finns det mesta, fast inte allt i rätt ordning.


Cruz de Tejeda Gran Canaria

Jag äger till min stora glädje en hel uppsättning kataloger från ett internationellt känt stort möbelföretag. Jag har ett ex från alla år jag har bott i Sverige – förutom ett. Men den ska jag nog få den med. Jag har en påse med vackert koppartråd, som jag någon gång ska väva något av. Hur och när vet ingen. Men tråden är bra att ha. Växter är också roliga att samla på, och fördelen med dem är att de helt enkelt ibland försvinner av sig självt. Min fru är en hejdare på att odla fram nya rara arter. Men på jobbet finns min fina korssamling, på väggen i mitt rum. Du får komma och titta om du vill. Där finns det många fina, och de finaste är kanske de som inte ens är kors, men som har blivit kors i mina eller andras ögon. Du kanske ser vad det har varit…

 

Det är konstigt med kors, det är ett tortyr- och avrättningsredskap, egentligen inte något att ha i en kedja runt halsen eller att ha på väggen, om det inte vore för Jesus. Han har visat oss, sina lärjungar, att döden inte har det sista ordet. Att tron på kärleken som kraft är starkare än något annat. Det kors han dog på var antagligen ett T –kors. En stolpe, med en tvärbjälke på toppen. Tänk på att det inte fanns/finns mycket trä i Israel, och att sågar inte fanns än. Om träet bearbetades var det med yxa, det skulle klyvas i plank. Och höga raka träd är en sällsynthet i området, och därför är Libanons cedrar så eftertraktade, redan när man byggde templet i Jerusalem och senare. Men inte gjorde man ett kors av en cederstam från Libanon naturligtvis. Korset måste ha varit lite knotig och inte särskilt rakt. Inte bearbetat. Och återanvänd många gånger. Korsdöden var så plågsamt, att det var förbjudet att döma romerska medborgare till korsfästelse. Men Jesus var inte romersk medborgare, han var galileisk jude. Och en sådan gick att avrätta på ett kors.

 

 

Vi har två typer av kors. En med Jesus på, och då kallas korset för Krucifix. Alltså Korsfäst egentligen. Men så har vi även kors utan Jesus, och de symboliserar faktumet att Jesus togs ner, lades i en grav, och uppstod den tredje dagen. Ett kors utan Jesus fokuserar inte på lidandet, utan på uppståndelsen skulle man kunna säga.  Jag har båda sorter i min samling, och de härstammar från olika världsdelar, några från öst, från Israel- Palestina, och från El Salvador, vars namn betyder Räddaren, alltså Jesus Kristus världens räddare. Eller Frälsare om du vill använda det ordet hellre. Korset är tecknet på räddning undan döden. Även om vi alla en gång ska dö så är det faktum inget hot, utan bara ett konstaterande. Livet finns hos Gud.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.