Författare: Willem-Jan Fens
-
kalamansi
Växttokig som jag är, tar jag ofta med mig frö och sticklingar från semestrar. För 12 år sedan var vi för tredje gången i Filippinerna, den gången för att ta emot en dotter. Det var stort! Våra två söner var med, och de fick återse sitt barnhem, och fick träffa[…]
-
De-fi-bril-la-tor – eller folkets opium?
DEFIBRILLATOR. Vet ni vad det är? Man kan översätta det med hjärtstartare. Vi har en sådan i varje kyrka. Naturligtvis hoppas vi att vi aldrig behöver använda den, men den är mycket viktigt att ha, i fall någon inte är kontaktbar och har svimmat. Vi är nu rätt så många[…]
-
Niklas och Lucia
Jag är inte mycket för helgondyrkan, men det finns två helgon som jag gärna firar. Den första i Niklas. Han har en plats djupt i mitt hjärta. Inte ens den mycket strängt genomförda reformationen i Nederländerna enligt Calvins modell, med inuti vitkalkade kyrkor, har kunnat röja undan St. Nicolaas ur[…]
-
Mecka
Visst har man hört människor som inte förstår att muslimer blir så upprörda när någon (ofta icke-muslim) kritiserar deras religion. Vi i Väst är inte så känsliga, är underförstått. Men är det så? Jag gillar Luthers beskrivning av ’vad som är ens Gud’. Han skriver: ” Den som jag förväntar[…]
-
Cirkus Columbia
21 nov 2012 blogg Sorg är den känslan som fyller mig, när jag lämnar biografen. Sorg, för att jag vet vad som kommer sedan. Filmens nästan Happy End är bara början på ett blodbad, där grannen står mot grannen, klasskamrat mot klasskamrat, människa mot människa. Det kunde ha[…]