Lyssna när Martina läser veckans inlägg
Hur ska man orka vakna upp och möta den här världen?
Ni vet ju ändå vad tiden lider: det är dags för er att vakna.
Romarbrevet 13:11
Det är dags att vakna. Uppmaningen i Romarbrevet får mig att undra; dags att vakna till vadå? Till orättvisorna i världen som aldrig verkar ta slut? Vad kan lilla jag göra, gående här i mitt ekorrhjul, för alla de människor som lider till följd av krigets skoningslösa hand?
Ska jag vakna upp till klimatkrisen? Vad mer kan jag göra än att källsortera, nyttja lokaltrafik och släcka ljuset när jag går hemifrån? Ibland kan mitt eget liv kännas för stort och komplext för mig att hantera, hur ska jag då också kunna ta mig an världen och alla dess sår?
Vart jag mig i världen vänder är det otillräckligheten jag håller i mina händer.
Julen är barnens högtid sägs det, och så här i juletider hängs noggrant skapade önskelistor upp på kylskåp eller skickas med tomtepost till Nordpolen.
Till nyår är det fokus på oss vuxna, men då har önskningarna bytts ut mot löften. Vi lovar att förändra våra beteenden och kroppar. Vi lovar att till det nya året ska en ny, förbättrad version av oss själva träda fram. Otillräckligheten ska jagas ur kroppen.
Jag undrar vad som skulle ske om vi skulle kombinera dessa tre; att vakna upp, att önska och att lova.
Vad skulle hända om jag skulle lova att försöka vakna upp och faktiskt se mig om? Höja min blick och inse att jag inte är ensam i denna värld. Vad skulle hända om jag önskar att min blick kommer mötas av andra människor som också är modiga och provar att höja blicken från sina telefoner? Kanske vi skulle le mot varandra när vi åker kollektivt eller när vi sorterar våra sopor. Och jag skulle önska att jag med min blick, mitt leende och mina ord kan förmedla till dem jag möter: Jag ser att du gör det du kan, och jag gör det jag kan, och det är bra.
Och det i sig kanske inte låter så märkvärdigt, men kanske det är det där lilla, icke-märkvärdiga som behövs för att vi ska orka fortsätta hantera våra egna liv och vår plats i den här världen.
Låt oss fortsätta göra det vi kan. Och låt oss göra det tillsammans.
