Lyssna när Martina läser veckans inlägg

Jag är fattig men gör många rika, 
jag har ingenting men äger allt.

Andra korinthierbrevet kapitel 6

En kväll mitt i veckan hade jag svårt att sova. Jag låg i mörkret och hade lagt mig till rätta för att låta sömnen omsluta mig innan en ny dag skulle börja. Oron kring framtid och ekonomi hade snurrat mer än en kväll i mitt inre men när jag låg där i mörkret och allt var tyst och stilla kom en mening till mig. En enda. Klar och tydlig: 

“Jag har ett rikt liv”.

Jag hajjade till och mötte meningen med en fråga: 

“Jag har ett rikt liv…?”

Svaret var tydligt: 

“Jag HAR ett rikt liv”.

Och hur banalt det än kan låta; en mening som kommer till en just innan man ska sova är det som att någonting landade inombords efter den där kvällen. Något som kom på plats. Som la sig till rätta. Och förde med sig ett lugn. 

Om gafflarna behöver matcha knivarna, eller om kläderna i garderoben behöver bytas ut eller inte, är funderingar som återkommit till mig många gånger.
Om barnen har det tillräckligt bra trots att det är mycket av det materiella som saknas är något som väckt min oro mer än en gång och fått mig att ifrågasätta det val jag gjort. Att jag är den som får ta emot mer än jag ger har fått mig att undra om mina kära vet om att jag skulle ge dem allt om jag bara kunde. Och att jag ibland också ger mer än jag kan, bara för att de inte ska tro att jag tar någonting för givet. Tacksamheten är stor, för allt jag fått, för alla dem jag har och har haft. Jag förstår att inget av det, att ingen av dem, är en självklarhet i mitt liv. 

Jag har kanske inte allt som jag skulle kunna ha. Inte ens i närheten. 
Men jag har aldrig varit så rik som jag är i skrivande stund. Tack vare deras närvaro.
Och jag ber om förmåga att vara närvarande och njuta av mitt liv varje dag. Hur väl jag lyckas varierar stort, men jag fortsätter att be och uttrycka mitt tack. 

För jag har ett rikt liv.