Till innehåll på sidan
Martina Rudeklint

Det kanske var allt som hände idag.

Ty den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen.

Romarbrevet kapitel 13

Kvällen nalkas och det är dags att tacka för dagen som blev min. Innan nattens vila och inför morgondagen som väntar med nya chanser och hopp i sin famn funderar jag stilla; hur kom kärleken till mig denna dag? 

Det var vid caféets bord där vi skulle prata kort om livet innan kaffekoppen druckits ur men som utvecklade sig till timmar med innehåll av vårt nu och vårt sen. Kärleken kom i den vänliga men bestämda uppmaningen till att öppna datorn och skicka iväg ett mejl. Att ta steg på obeträdd mark är förenat med rädsla, men när man inte behöver gå stigen fram ensam är det omöjliga nästan möjligt. Rädslan får själen och kroppen att darra unisont, men benen bär. 

Kärleken kom i form av ett ljus som tändes, och en kram som följde. 

Den kom i frågan som ställdes i ett rum där jag inte trott mig höra hemma men som jag är tacksam för att ha en plats i. Min röst var viktig. Jag gavs utrymme. En möjlighet att bidra. Kärleken kom i form av att bli sedd. 

Den kom till mig genom berättelser om hur det är att leva som människa här och nu. Mer eller mindre målande beskrivningar av liv. Och jag lär mig och jag fördjupas i varje samtal. Din historia kanske inte är min, men vår mänsklighet, vår styrka och vår brustenhet tror jag att vi delar. Vår mänsklighet tar sig olika form i oss, men dina ord ger mig en spegling av mig själv.  I mötet med andra blir vi till, och det var i mötet med dem som kärleken visade sig för mig idag. 

När stillheten kom och dagens intryck tagit slut kände jag tydligt det kärl av oro som pulserar inom mig. Kärleken kom till mig i det varma badet jag tappade upp, i de mjuka kläderna och i de lugna rörelserna på yogamattan som jag valde utifrån behov istället för borden. 

“Det var mycket som du inte gjorde idag” hinner jag tänka innan sömnen tar tag i mig. Och jag känner hur pulserandet blir starkare. Men kärleken kom till mig denna dag. Och kärleken passerade genom mig. Det kanske inte var mer än så som hände. Det var nog faktiskt allt som hände idag. Ja, det kanske var allt. Allt.