Inför att jag skulle hålla mitt TeoTalk så skrev jag om hur jag inte ville göra folk besvikna. Att det var viktigt för mig att personer, några särskilda, skulle känna sig stolta över mig. Att de skulle tycka att det jag sa var bra och viktigt. Och jag har fått ord fyllda av kärlek och uppmuntran av dem, och även från oväntat håll – tack till er alla!
Men jag förstår också att jag inte någonsin kommer att vara omtyckt eller accepterad av alla. Kanske rent ut av kommer några tycka att det jag är och står för är fel och dåligt rakt igenom. Ja, så kan det vara. Så måste det få vara.
Det viktiga är nog att jag inte tillåter mig att definieras av vare sig goda ord som uppmuntrar eller avsaknaden av ord som kan dra igång en storm av oro inom mig. Orden och vad de bär, i text och i tal, är en viktig del av min varelse och jag är dedikerad till att vara sann mot mig själv. Även om resan är fylld med tro, tvivel och sökande – inte bara efter en Gud men kanske också efter livet så som det är tänkt att jag ska leva det – så vill jag fortsätta den. Framåt.
Tack igen.