Bara en vindfläkt är skatterna hon hopar,
Psaltaren psalm 39
hon vet inte vems de en gång skall bli.
Jag har inte varit duktig de senaste veckorna. Inte särskilt duktig alls faktiskt. Jag har frånsagt mig ansvar. Sagt nej och avbokat sådant jag först sagt ja till. Sådant jag velat göra. Jag har låtit frågor bero och kämpat emot instinkten till att söka svar och lösa problem. Fastän jag förmodligen hade kunnat lösa både dem och mycket annat så har jag valt att avvakta. Jag har inte skyndat framåt utan snarare saktat ner. Jag har för första gången på väldigt länge stått i köket efter att steg av lust, och inte plikt, lett mig dit. Jag har haft hela helger som varit inramade av vila och närvaro.
Idag har jag haft en liten hand i min och fått ta emot pussar, frågor och flertalet spontana kramar. Jag tror att de har funnits där under lång tid. Handen och kramarna har nog väntat på mig hela tiden, men jag har inte kunnat ta emot dem. Det har varit för svårt, såren har varit för färska och jag har varit för rädd. Men nu kramas vi och jag hoppas att vi ska fortsätta så. Jag hoppas att få vara med på resan. Kanske få äran att få bli någon viktig och värdefull. Det var inte möjligt då, men det är möjligt nu. Ja, jag tror att det är möjligt nu.
Det är många fina och goda ting allt detta, men jag har inte fått mycket gjort. Allvarligt. Inte särskilt mycket alls faktiskt. Prestationerna har varit låga och jag har inte gjort det som förväntas av mig. Jag har inte varit duktig.
Jag läste i en av mina böcker att enbart för att man har kapaciteten att göra något så betyder det inte att man ska göra det .Och jag har funderat på hur livet såg ut för några år sedan. Dagarna. Kvällarna. Tempot. Kanske något som skulle kunna ha tolkats som ett ambitiöst driv men som till stor del var ett resultat av att känna sig jagad.
Att jag har kapacitet till mycket, precis som du, det tvivlar jag inte på. Men jag hyllar inte längre min kapacitet som jag gjorde för några år sedan. Jag slår mig inte för bröstet för att jag klarar mig med få timmars sömn och knapp näringstillförsel till kropp och själ. Jag hör min tidigare kurators ord: “Det går inte att prata med dig när du inte sover tillräckligt. Du vet ju det här – för lite sömn gör dig dum i huvudet.”. Amen to that sister.
Jag har alltså inte varit duktig. På riktigt; inte duktig alls. Jag har sovit mer. Sovit ut. Försökt att avdramatisera detta med tid och låtit saker och ting ta den plats i livet som de behövt. Jag har kramats, börjat drömma om ett bokprojekt och bakat pepparkakor i november. Ja, jag vet; jag är en människa utan vare sig traditioner eller heder i kroppen som kan tillstå att pepparkaksformar har en plats på Fars dag. Men jag är också en människa som tagit paus från samlandet av poäng för att avancera i duktighets-ligan. Min kapacitet har inte tagit slut. Men den är pausad. Jag har för tillfället få skatter i form av prestationspoäng, antal arbetade timmar, förbättrande av CV och strategiska val för framtiden att visa upp. Jag ligger ärligt talat på minus.
Och det kanske är en början på något nytt allt detta? För alla dessa skatter som kommit till mig genom mitt driv, självförverkligande, självförakt, rädsla och sökande efter mening må ha fyllt sin funktion i mitt liv. Jag har behövt vara duktig. Jag har sökt min andliga tröst och meningen med mitt liv genom att checka av saker på ”Att-göra-listan”. Att jag har varit duktig har tagit mig genom livet. Och jag är tacksam för vart jag är. Vill inte vara någon annanstans. Och ärligt, jag kommer nog vara duktig hela mitt liv, mer eller mindre.
Och just nu är det mindre. Och det anmärkningsvärda är att det känns bättre. Det är vackrare med mindre duktighet. Frosten på gräset som gnistrar som små diamanter när solens strålar skiner ner på oss, och vi kan konstatera att det är precis som i Elsa och Annas värld vart snö och is är magiskt och vackert och har sällskap av sång och dans. Eller hjärtat som ligger på marken där vi går. Hjärtlövet som vi döpte det till. Det är vackrare med mindre duktighet. Det har en behagligare doft också. En doft av pepparkakor.