Var iväg på en kurshelg för några veckor sedan där vi i välkomstmeddelandet ombads att inte presentera oss utifrån yrke och familj. Blev en väldigt speciell känsla att få prata om allt annat utan just det. För vem är inte jag om jag inte får prata om mitt arbete eller min familj? På den ön jag är född så är ju var och en omnämnd för vems dotter eller son du är. Jag beskriver mig själv som Brittas tös som i sin tur är Aina och Einars tös… Mitt arbete är också något som tar en stor del av mitt liv, så det blir rätt svårt att undvika att prata om det. Just arbetet är en så stor del av mig, likaså min familj, barn och man.

Det blev en spännande helg där vi fick reda på så mycket annat om varandra istället, vad vi tyckte om, drömmar, önskningar, intressen, matlagning, egenskaper, tro, tvivel… vi hade inga som helst bekymmer med att låta samtalet flyta. Det blev en skön helg där vi kunde vila i att bara vara och jag är glad över att vi inte fick reda på något om varandra innan vi möttes. Hade vi vetat namnen, ort vi var ifrån så är det ganska stor chans att vi kollat upp varandra på Fb eller annan social media. Nu kunde vi alla släppa allt vad sociala medier  hette. För hade vi haft tillgång och lagt till varandra där, direkt och då, hade vi inte lärt känna varandra på det sätt vi gjorde, mer på djupet. Det var en go känsla! Att möta någon, lyssna efter och se vem det är jag har framför mig.

En nyttig övning som är värd att testas. Vem är du?