Det finns en gata i Berlin med det vackra namnet Rosenstrasse. Det är många år sedan jag besökte gatan men jag minns den som en vanlig gata, inget speciellt. Men på den här gatan finns det en sorglig och fruktansvärd historia från andra världskriget. På den tiden lär det ha funnits en fabrikslokal eller större lokal på gatan.  När jag gjorde mitt besök minns jag det som en stilla och lugn gata som inte vittnade om vad som hände här en gång. Man ser ingen fabrikslokal, bara en enkel gata som vilken som hels i Berlin. 

Men här utspelades ett trauma. Hit förde man judiska män gifta md tyska kvinnor en kall vinterdag 1943. Det var en uppsamlingsplats för vidare transport till något koncentrationsläger. 

När männens hustrur förstod att deras män förts dit gick dom till gatan, ställde sig utanför fabrikslokalen och kallade på sina män. I två månader, i februari och mars 1943 avlöser dom varandra i kylan och ropar oavbrutet sina mäns namn i en protest mot att man håller deras män instängda. Till sist ger nazisterna upp och beslutar att släppa deras män. Vad som hände sedan vet jag inte, men vilken styrka dessa kvinnor och män visade, vilka förebilder för alla som kämpar mot eller på annat sätt drabbas av främlingshat, rasism och människors ondska.

Om du tänker att du kan göra så lite för att förändra orättvisor och undrar om det gör skillnad- så kom ihåg kvinnorna på Rosenstrasse- de gjorde skillnad genom att inte ge upp utan fortsätta ropa sina mäns namn och organisera sig så det till slut blev omöjligt för vakterna att hålla deras män kvar. Så på frågan om du kan göra skillnad så är svaret:

Yes we can!

Men att vara kristen är inte att möta en ideologi utan en människa, Kristus. Om jag som kristen vill förändring behöver jag börja med mig själv. Bön och handling måste vara ett. Ord som transparens och helhet blir centralt. Bibeln och Evangeliets berättelser utmanar eftersom det är ett levande ord.

Man kan tolka evangelieberättelserna ideologisk. Ideologier fokuserar på att världen inte är bra och skapar modeller där man utvecklar människosyn och tankar om hur samhället skall förändras. Men som kristen måste jag ta det längre, djupare och ställa frågor till mig själv personligen. Om något är fel, om världen inte är bra vilket ansvar har jag? Kan jag göra skillnad?

Liknelsen om den barmhärtige Samarien (Lukasevangeliet 10:25-37 https://www.bibeln.se/las/2k/luk ) blir mitt exempel. Det är berättelsen om en sårad och slagen man där några (också en präst) går förbi medan den man minst anade , samariern, stannade och tog hand om mannen så han fick den vård och hjälp han behövde för att överleva. 

Berättelsen är aktuell:  När mötte jag en utsatt och slagen människa? Vad gjorde jag? Gick jag förbi? Stannade jag? Berörde det mig? Borde det ha berört mig?  Att ställa frågorna till sig själv och ta konsekvenserna av vad det innebär är att utmanas av Jesus svar till den laglärde som ville sätta honom på prov;

Vilken av dessa tre tycker du var den överfallne mannens nästa?” Han svarade: ”Den som visade honom barmhärtighet.” Då sade Jesus: ”Gå du och gör som han!  Luk 10:36,37

Finns det någon speciell bastuteologi? Ja. Teologi är ju ett sammansatt ord av grekiskans  θεός – Gud och  λόγος – ord. Det handlar om att skapa förståelse och kunskap om det som är. Liv som ÄR. Ett kallt bad är en reningsprocess och ett varmt hjärta (varma tankar) bidrar  till goda möten och en positiv livshållning.

Att basta är inte bara något man gör hur som helst. Det kräver tid och innebär vissa ritualer. Man har lagt av sig alla kläder och det finns egentligen inget som stör. I värmen svettas och renas kroppen och genomgår en slags katarsis, en reningsprocess som är en hel vetenskap. Vetenskapen konstaterar att det är bra för både hjärta och hjärna. Om detta finns många studier. 

I bastun delas erfarenheter om hur man ökar upplevelsen av denna katarsis.  Och jag har lärt mig en del genom att lyssna till goda råd från  många av dessa entusiastiska  bastubadare.  Bastubad kräver kontinuitet och det märks på ett speciellt sätt nu när hösten börjar ge sig tillkänna och mörker och kyla börjar bli mer påtagligt. Havet blir gradvis kallare och det är en god känsla att krypa in i bastuvärmen som känns varmare för varje vecka. När man badar i havet året om oavsett vattnets temperatur blir det tydligt att man måste ta saker och ting i en viss ordning. Jag vill inte börja med att hoppa i vatten som är iskallt utan att först bli riktigt bastuvarm. Först då går det bra med ett snabbt dopp och sedan in i bastun igen. Tre gånger säger de som vet. Tre är ett heligt tal tänker jag medan mina medsystrar menar att det är först då kroppens porer är vidöppna och kan ta till sig nyttan av att  man tillför kroppen sältan från havet som lär vara mycket nyttigt för huden. Att växlingen mellan varmt och kallt gör något med kroppen är vi överens.

I en bastu finns tid att tänka (och tanka). Och jag tänker, och tankar- massor. Här går jag igenom veckans predikan. Eftersom jag arbetar på svenska kyrkans huvudkontor innebär det att jag är ledig på helgerna och kan gå i kyrkan som alla andra församlingsbor. Och det gör jag- varje söndag om jag inte är bortrest. Oftast domkyrkan i Lund. Det är intressant att lyssna på kolleger. Mer om det kommer i min blogg.