Okategoriserade

Psaltaren 65

De som bor vid jordens ändar står häpna inför dina mäktiga gärningar, öster och väster fyller du med jubel. Du tar dig an jorden och ger den regn, du gör den bördig och rik. Guds flod är full av vatten. Du får säden att växa, du sörjer för jorden. Du vattnar åkerns fåror och jämnar ut dess tiltor. Med regnskurar gör du jorden mjuk, du välsignar det som växer. Du kröner året med goda gåvor, där du går fram gror feta skördar. Ödemarkens beten frodas, höjderna klär sig i jubel. Ängarna smyckas av fårhjordar och dalarna höljer sig i säd. Allt är jubel och sång. Psaltaren psalm 65, vers 9-14

Det är vackra ord sprungen ur tacksamhet i Psaltarens psalm 65. Det är jubel över regn som vattnar jorden, gör den fruktbar och ger rik skörd. Eller fårhjordarna som betar under trygga förhållande på kullens mjuka sluttning. Det är den bilden man kan se framför sig och vila i. Men i en tuff tid känns lovsången över Guds omsorg, vilan och naturens rikedom långt borta. Men, det är just då som psalmisten manar oss att höja blicken och se djupare och längre. Det är en text sprungen ur en vision som bärs av verklig erfarenhet. Världen kan vara precis så fridfull och vacker som fåren som betar på kullarna, regnet och bördig mylla som ger frukt och grönsaker, en sol, en måne, en stjärnbeströdd himmel och en solbelyst dag.

När röken steg från katedralen Notre Dame

Det är förberedelsetid inför påsken, stilla veckan när lågorna från katedralen stiger upp mitt himlen, svepande över kyrkan med eld, rök, flammor, kaos. Tiden stannar, folk stirrar in i lågerna, förskräckta och sorgsna blicken; det kan inte vara sant.  Men det är, sant. Sanningen är förlamande,naken och avslöjande. Läget är akut.  Vatten riktas mot elden som svarar med att ryka och kasta tillbaka sina flammor. Brandmännen är proffs och med kunskap riktar de vattnet för att kyla ner hettan som slukar allt i sin väg. Man lägger den dyrbara Notre Dame i deras händer och ber. En psalm stiger mot himmelen och  blandar sig med fräsandet från elden, brandbilar och blinkande ljus, folk som samlats sjunger en psalm till Maria Jesu mor, till kyrkan och hälsar henne. 

Vi som sitter klistrade framför france info. svt och radio är nära på vårt sätt. Jag har aldrig trott på en Gud som vill någon något ont, men en Gud som kämpar vid vår sida. Nu kämpar Gud, tillsammans med brandmän  och alla som samlats.

Det finns svar på var när och hur men vem kan svara på frågan varför?

Jag har alltid förundrats över att man byggde, inte bara bostäder utan också kyrkor i ett söndertrasat Europa efter andra världskriget. Kanske beror det på att vi behöver något som är fast och hållbart som finns där när allt annat rasat samman. Kyrkan mitt i byn är den kyrka vi knyter an till. Den betyder något, en plats för sorg och glädje, bön, längtan och hopp.

Ja, Vår fru, Notre Dame  kommer att byggas upp igen och nya generationer kommer att berätta  att hon brann efter 850 år och när det gått 150 år till och hon firas som en 1000- åring så står hon stadigt. Kanske ännu stadigare än tidigare i folks hjärta och medvetenhet.

”Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.”

”Min själ prisar Herrens storhet,
min ande jublar över Gud, min frälsare:
han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna.
Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig:
stora ting låter den Mäktige ske med mig,
hans namn är heligt,
och hans förbarmande med dem som fruktar honom
varar från släkte till släkte.
Han gör mäktiga verk med sin arm,
han skingrar dem som har övermodiga planer.
Han störtar härskare från deras troner,
och han upphöjer de ringa.
Hungriga mättar han med sina gåvor,
och rika skickar han tomhänta bort.
Han tar sig an sin tjänare Israel
och håller sitt löfte till våra fäder:
att förbarma sig över Abraham
och hans barn, till evig tid.”
Lukasevangeliets första kapitel

Internationella funktionshindersdagen 3 december

Initiativet till dagen togs av FN:s generalförsamling 1992. Syftet är att främja rättigheter för personer med funktionsnedsättningar på alla områden i samhället och öka medvetenheten om funktionshinder. Av världens befolkning på drygt 7 miljarder  lever mer än en miljard  (ca 15% 2017) med någon form av funktionsnedsättning. Mer än 100 millioner är barn och 80% bor i utvecklingsländer. Barn med funktionsnedsättningar är enligt FN:s beräkningar fyra gånger mer benägna att uppleva våld än andra barn och det är mer sannolikt att vuxna med funktionsnedsättning oftare blir offer för våld. Orsaker är ofta diskriminering, brist på socialt stöd och okunnighet.

Dagen uppmärksammas världen över och i Sverige firar handikappförbunden dagen med olika manifestationer på många orter i sverige.

Också du och jag kan bidra genom att reflektera  över vilka normer som finns nära oss, på arbetet, på fritiden och hur vi kan verka för ett samhälle där alla kan göra sin röst hörd.

Årets rysligaste helg?

Jag läser inte ofta gratistidningar men igår hände det. Bland alla tips om filmer och annat man kan göra under alla helgons helgen fanns något som särskilt fångade min uppmärksamhet.  Fem tips till årets rysligaste helg där Metro listade fem platser i en stad att vara på om man  vill fira halloween eller allhelgona . Bland förslag som spökrunda och ett besök på House of Horror Halloween Party föreslogs ett kyrkogårdsbesök  eller ett besök i en av stadens kyrkor där man kunde lyssna på en konsert  för att fly mörkret med hjälp av musik.

Hm… blandar man inte  samman lek och allvar när ett besök på kyrkogården och ett besök på ett halloweenparty jämförs som en upplevelse av årets rysligaste helg?

Jag tycker det är fint att de flesta kyrkogårdar har öppet och att församlingarna  bjuder in till gudstjänst och tänder ljus för de under året avlidna. Ett sätt att minnas, få bearbeta sin sorg och fyllas av värme och hopp. Vi vet inte mycket om vad som händer med oss när vi dör och jag vill inte infantilisera det faktum att jag tror på ett liv efter detta, men i den finaste stunderna av lycka och glädje anar jag att Gud har lagt ner en skatt i oss som visar riktningen, att lju­set ly­ser i mörk­ret, och mörk­ret har in­te över­vun­nit det. (Johannes 1:5) så det där med årets rysligaste helg eller ett halloween party i house of horror för vara för min del.

 

Mörkrädd? Tänd ljus!

För ett tag sedan var jag som vanligt på Högmässa men den här gången i en annan kyrka än den jag brukar gå i. Det var en fin gudstjänst, men ljusen på altaret var släckta under hela gudstjänsten. 

Det spelar kanske inte någon roll för de som var där, det är ju bara en symbol, men ändå.  Det gav mig tid att fundera över ljusets betydelse och hur laddade symbolerna kan vara.

För mig finns det ett starkt symbolvärde med tända ljus, levande ljus. De påminner om Jesus och orden i Johannesevangeliet kapitel 8 vers 12

Se­dan ta­la­de Je­sus till dem och sa­de: ”Jag är värl­dens ljus. Den som följer mig skall in­te vand­ra i mörk­ret ut­an ha li­vets ljus. Johannes 8:12

Jesus, världens ljus är en symbol för närvaro. När det är mörkt behövs ljus för att se. Det är en fin bild för livet, att se djupare, längre- att skapa trygghet när mörker skapar rädsla och svårighet att se längre och djupare

Drömmen om en bättre värld

Men att vara kristen är inte att möta en ideologi utan en människa, Kristus. Om jag som kristen vill förändring behöver jag börja med mig själv. Bön och handling måste vara ett. Ord som transparens och helhet blir centralt. Bibeln och Evangeliets berättelser utmanar eftersom det är ett levande ord.

Man kan tolka evangelieberättelserna ideologisk. Ideologier fokuserar på att världen inte är bra och skapar modeller där man utvecklar människosyn och tankar om hur samhället skall förändras. Men som kristen måste jag ta det längre, djupare och ställa frågor till mig själv personligen. Om något är fel, om världen inte är bra vilket ansvar har jag? Kan jag göra skillnad?

Liknelsen om den barmhärtige Samarien (Lukasevangeliet 10:25-37 https://www.bibeln.se/las/2k/luk ) blir mitt exempel. Det är berättelsen om en sårad och slagen man där några (också en präst) går förbi medan den man minst anade , samariern, stannade och tog hand om mannen så han fick den vård och hjälp han behövde för att överleva. 

Berättelsen är aktuell:  När mötte jag en utsatt och slagen människa? Vad gjorde jag? Gick jag förbi? Stannade jag? Berörde det mig? Borde det ha berört mig?  Att ställa frågorna till sig själv och ta konsekvenserna av vad det innebär är att utmanas av Jesus svar till den laglärde som ville sätta honom på prov;

Vilken av dessa tre tycker du var den överfallne mannens nästa?” Han svarade: ”Den som visade honom barmhärtighet.” Då sade Jesus: ”Gå du och gör som han!  Luk 10:36,37

Doften av gamla böcker

I Paris finns Svenska kyrkans äldsta utlandsförsamling som grundades redan år 1626. En av böckerna jag tittade på bär stämplar och ett erkännande från konungens utsända att Magister Hambreus  som kom från Sverige , var prästvigd och lärare på universitet, Sorbonne, skulle predika och ta hand om den nybildade församlingen. Att få se och hålla i en sådan bok är underbart! Det låter kanske märkligt, men om du som jag tycker om böcker så förstår du, det är ett stycke historia som plötsligt blir levande. Tagen av stunden berättad jag senare för en kollega om besöket och undran över att svenske kungen mitt under 30 åriga kriget och motsättningar mellan katoliker och protestanter kunde få möjlighet att bilda en svensk protestantisk församling med franske kungens medgivande. Min kollega berättade då om uttrycket, fiendes fiende och varför svenska kyrkan i Paris har en eglise och inte ett temple. Men det är en annan historia som jag får skriva om en annan gång.