Barnbidrag till alla världens barn!

Var tredje barn i världen lever i extrem fattigdom. Ja, du läste rätt: var tredje barn. Om du är barn är risken för att du ska leva i fattigdom mycket högre än om du är vuxen. Dubbelt så stor närmare bestämt.

Var tionde barn lever samtidigt med funktionsnedsättningar, och är därmed särskilt utsatta på många sätt. Levnadskostnaderna är ofta högre för de här barnens familjer, samtidigt som de har mindre tid till förvärvsarbete. Risken för att de här barnen och deras familjer ska hamna i fattigdom är därför särskilt stor, på både kort och lång sikt. I många sammanhang gör också stigma och fördomar att barn med funktionsnedsättningar göms undan.

Extra svårt blir det för barn som lever i flyktingläger, där det sällan finns resurser till hjälpmedel eller anpassad skolgång. Act Svenska kyrkan stöttar därför insatser i flyktinglägret Dadaab i Kenya för att stärka alla barns rätt till en trygg framtid. Det handlar både om att ge barn med funktionsnedsättningar tillgång till hjälpmedel och utbildning och om insatser för att minska stigmatisering.

Att situationen för en alldeles för stor del av världens barn är katastrofal är ingen nyhet. Att det faktiskt går att förbättra situationen dramatiskt på ett ganska enkelt sätt är nog inte lika välkänt.

I en häpnadsväckande rapport visar två FN-organ hur stor skillnad det skulle göra om alla barn fick barnbidrag: More than a billion reasons: The urgent need to build universal social protection | UNICEF. Det är FN:s barnfond Unicef som publicerat rapporten tillsammans med Internationella arbetsorganisationen ILO (ILO har ett övergripande ansvar för frågor om social trygghet).

”Barnbidragens effekter kan inte ifrågasättas”

Budskapet är solklart redan i förordet: ”Bevisen för att social trygghet har omedelbar och djupgående effekt på barns liv och framtid kan inte ifrågasättas”. (The evidence that social protection has immediate and profound impacts on children’s lives and futures is beyond question.)

Rapporten visar tydligt hur social trygghet* – framför allt barnbidrag – gör stor skillnad i barns liv: Det förbättrar barns hälsa och utveckling på både kort och lång sikt. Det stärker barnens skolgång, minskar genusrelaterat våld och minskar risken för tidiga och oönskade graviditeter.  Det stärker barnens familjer och skapar positiva effekter som stärker ekonomi och sammanhållning även på nationell nivå. Rätt utformat bidrar det till ökad jämställdhet för flickor och kvinnor och minskat barnarbete.

I Sverige har vi haft allmänna barnbidrag i 75 år, och de fortsätter att spela en viktig roll för att minska barnfattigdomen i vårt land. Rapporten visar att det i dag är 42 länder som har allmänna eller ”nästan allmänna” barnbidrag. De flesta av de länderna är europeiska, men exempelvis Argentina, Mongoliet och Panama finns med på listan över de ”nästan allmänna”. Ett trettiotal länder har under de senaste åren planerat, eller infört, reformer som ökar bidragsnivån kraftigt eller leder till att fler får barn bidrag. Några glädjande exempel är att Marocko ska införa allmänt barnbidrag, och att barnbidragen i Bangladesh ska utökas till att år 2026 omfatta hälften av alla barn under fem år.

Den tidigare positiva trenden att allt fler barn får tillgång till barnbidrag har emellertid stannat upp, och i vissa regioner går det till och med bakåt. Budgetnedskärningar och sociala åtstramningar i pandemins spår är en stor orsak.

I rapporten argumenterar de för allmänna barnbidrag snarare än behovsprövade bidrag som riktas till de fattigaste barnen. FN-organen bekräftar därmed den kritik som Act Svenska kyrkan, tillsammans med många andra, under lång tid har framfört mot behovsprövade/fattigdomsriktade sociala stöd (läs mer om varför här).

Rapporten innehåller också lågmäld men tydlig kritik mot hur de mäktiga internationella organisationerna Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF) på olika sätt förmått länder som Mongoliet, Kirgisistan och Egypten att införa behovsprövade snarare än allmänna barnbidrag. Som positivt exempel på att motsatsen är möjlig nämns att IMF har avstått från att insistera på behovsprövning av barnbidrag i flera delar av Kina.

Frågan om hur allmänna barnbidrag ska finansieras diskuteras förstås också, och en rad konkreta möjligheter beskrivs. I grunden är frågan dock inte komplicerad: om den politiska viljan finns, så finns också resurser!

Var tionde glass

Allmänna barnbidrag för alla barn upp till fem år i alla låg- och medelinkomstländer skulle öka utgifterna för länderna med sammanlagt 177 miljarder dollar per år. Det är mycket pengar, ungefär lika mycket som det globala utvecklingsbiståndet. Den allra största delen, 162 miljarder, skulle behövas i medelinkomstländerna, dvs länder där det framför handlar om prioriteringar, inte om att det faktiskt saknas pengar.

I de fattigaste länderna skulle allmänna barnbidrag kosta 15 miljarder dollar. 15 miljarder dollar är också mycket pengar. Men hur mycket? Låt mig jämföra med årliga globala utgifter på några andra områden: 15 miljarder dollar motsvarar 0,7 procent av de globala militärutgifterna, 1 procent av utgifterna för tobak, 11 procent av totala inköpen av glass i världen. Man skulle alltså kunna säga att om alla i hela världen avstod från lite mer än var tionde glass, så skulle det kunna finansiera ett barnbidrag till alla barn i världens fattigaste länder!

Summa summarum: Globalt sett är barn särskilt utsatta för fattigdom, vilket skapar lidande och skadar framtida utveckling för barnen såväl som världen som helhet. Allmänna barnbidrag har dokumenterat stora och positiva effekter för barn och är rent praktiskt fullt möjligt att införa. De flesta länder skulle kunna finansiera detta själva. Riktigt fattiga länder skulle behöva mer hjälp, men kostnaderna är inte astronomiska. Varför är detta inte en förstasidesnyhet?

Vill du veta mer om hur Act Svenska kyrkan arbetar för social trygghet för alla kan du läsa mer här.

* Social trygghet kan beskrivas som samhällets skyddsnät som ger människor ekonomiskt och annat stöd i de skeden av livet när vi är särskilt sköra. Barnbidrag och tillgång till hälsovård och utbildning utgör grunden i social trygghet för barn. Till detta behöver barnomsorg och föräldraförsäkring läggas när systemen utvecklas mer.