I början av 80-talet träffades Tomas och Lena på dans i Gävle. Dom blev snabbt förälskade. Mot slutet av 80-talet hade dom gift sej och fått två barn. Dom satsade mycket på familjen. Ofta var det, helt naturligt, vad som var viktigast i livet för dom. När barnen flyttade hemifrån och dom insåg att det nu var ’bara’ dom kvar, ville dom göra något nytt.
Dom kontaktade oss och frågade om det går att förnya äktenskapslöftena. Vi sa att det var självklart, att vi gärna ställer upp. När vi träffades på deras hotell och planerade, visade det sej att dom (som nästan alla andra) ville vara på stranden. Däremot ville dom inte vara där i solnedgången.
Dom ville se sina förnyade löften som en nystart för det gemensamma liv som nu går in i en helt ny fas, där det är dom två som lever tillsammans. Dom frågade om vi kunde träffas i – soluppgången!
Det var vår debut på området, så vi behövde fundera en kort stund, men vi kom naturligtvis fram till att det var jätteroligt. Det skulle dessutom vara en överraskning för alla (inklusive Lenas föräldrar som var med), så det fick inte sägas något om detta i förväg. Sagt och gjort.

På den stora dagen gick vi upp kl 05.30 och åkte till Kamala. Vi gjorde iordning altaret och inväntade brudparet. Vid sjutiden kom Lena och Tomas gående. Med sej hade dom Lenas föräldrar, som trodde dom var ute på en morgonpromenad. Dom stannade och pratade med oss, och så började solen lysa över bergen ner på stranden.
Vi började akten. Talet och temat fick ha inriktning på att solen nu lyser på en ny fas i livet, en nystart om man så vill. Sången dom fick var dock en av dom stora klassikerna på vigslar, Ulf Lundells ’Kärleken förde oss samman’. Så kysste dom varandra och vi åkte hem. En erfarenhet och många vackra minnen rikare!