Genuin manlighet – finns det?
Idag är det internationella mansdagen. Den firas sedan 1999. En av Sveriges stora medieprofiler uppmanar oss män att ’Våga vara den man du fötts till. Våga odla din manlighet, dina muskler, din styrka, dina intressen, det som så nedlåtande kallas för ”grabbighet” om du nu känner för det! Sluta kröka rygg. Våga att inte bara bejaka ditt testosteron – utan hylla det, älska det, se till att det fylls på!’
Från olika håll får jag höra att det är svårt att vara man i dagens samhälle. Statistiken är på många sätt tung:
96% intagna på svenska häkten är män.
70 % av självmorden i Sverige begås av män.
60-70% av uteliggarna i Sverige är män.
Varför är det så? Jag får olika svar. Många menar att mansrollen har förändrats: Män känner att man inte behövs. ALLT en man kan göra, kan också en kvinna göra, menar många. Vare sej i verkstäder, hemmet, kontoret eller i kyrkan finns det längre ett behov av män, eftersom samtliga arbetsuppgifter också kan utföras av kvinnor.
En annan vanlig teori är att i ett samhälle där förmågan att kommunicera är det viktigaste vi har, är kvinnor överlägsna män. I generation efter generation har kvinnor övat på att kommunicera, medan män hamnat på efterkälken. Det stämmer säkert. Utan att ha några vetenskapliga belägg, är det inte svårt att hålla med om den slutsatsen: Vi män har svårare för att prata om tankar, funderingar, känslor eller allt annat som hör både vardag och fest till.
Idag är det internationella mansdagen. Här på Phuket högtidlighåller vi det genom att träffas och diskutera manlighet. Vi är ca tjugo män med helt olika bakgrunder och situationer. Vi äter och pratar och har som utgångspunkt att det inte är synd om oss. Ingen får ha på sej någon offerkofta. Ser fram mot det!
En kommentar
Barbro säger
19 november 2017 – 08:14Jo, alla människor har kompetens, och både kvinnor och män är människor, och som människor kan vi alla välja att göra gott eller inte. Att vi är två kön är väl enbart av fortplantningsskäl, inte att ena könet ska utlysas till "bättre" än det andra, (ens komma på tanken att jämföra sig). Att det finns två kön är väl, åtminstone borde vara, en självklarhet och en tillgång, hellre än ett problem som orsakar sorg och tårar. Särskilt just det att båda könen är kompetenta borde ju vara en stor glädje, hellre än anledningar att må dåligt för. Förslag på vad ni kan diskutera i gruppen: "Vad är det som är så fantastiskt med att vara man?" (Jag har ställt mig samma fråga, som kvinna, och fått svar - gissa vilket). Andra frågor kan vara: "Vad är det som är så fantastiskt med just mig?". Personligen har jag haft svårt att hitta svar på det, och det har nog fler, så gissningsvis är det anledningen till att vi alls blir kära, och kanske, i och med det, får man också svaret på vad som är så fantastiskt med en själv, dvs från den andra, så underbart är världen ordnad, tycks det. Och det här med att välja att göra andra gott (oavsett om samhället kan identifiera alla olika sätt att skada andra på och därmed sätta alla skadegörare i fängelse eller inte, för kunde samhället det, skulle självklart fler kvinnor sitta i fängelse också, inget att deppa över alltså, det är nog "jämlikt" när det kommer till att skada varandra också) är ju ett personligt val, och det är väl därför Bibeln finns, som hjälp och vägledning, även som förklaring till varför vi alls hamnat i situationen att ha den här fria viljan. Vill även kommentera det du skrev om självmordsstatistiken, för jag förstod det inte. Var det ett mått du tyckte visade på mäns inkompetens, eller på kvinnors inkompetens, eller på omgivningens i stort inkompetens, eller vad? Avslutningsvis: Vi är ju människor och vi måste ta bättre hand om varandra. Det är väl det Bibeln talar om, det här med kärleken till nästan och vad som krävs av en, (och inte i första hand problemet med nästan och vad som krävs av den). Och ja, det finns både genuin kvinnlighet och genuin manlighet, tack och lov, och det finns olikheter inom vardera könet också, och alla (människor) har sina olika begåvningar. Det är därför vi är många här på jorden, och det borde vara en tillgång och inte ett problem. Nu uppfattar många det oftare som ett problem, och det är väl därför vi fick Bibeln som hjälp och vägledning för hur hantera negativa känslor som kan uppstå när man jämför sig osv. Jag hoppas ni använder Bibeln då och då, förresten, även inom svenska kyrkan.
prasteniparadiset svarar
20 november 2025 – 08:17Hej Barbro,
Tack för mejlet, jag kommenterar dina frågor:
Orsaken till att vi tog tre tunga områden för oss män är för att församlingen här på Phuket önskade det. När det gäller just självmord är det mycket bekymmersamt ur alla perspektiv. Men vi försökte diskutera det ur perspektivet att ’eftersom betydligt fler män begår självmord, måste vi män också försöka fundera över varför’
Vi använder bibeln i Svenska kyrkan, ofta, gärna, länge och mycket.
/Mvh Erik