Fyra år går mot sitt slut. På något sätt kommer man ihåg sista gången man gör något. Detta var vår ca 115e välsignelseakt på en strand runt om i södra Thailand.
Vårt allra sista par (?) ville bli välsignade i Kao Lakh. För oss är Kao Lakh förknippade med ändlösa stränder och relativt lugn. Och vi minns naturligtvis Tsunamikatastrofen. Den här gången önskade paret två psalmer och en Kent låt, ’utan dina andetag’. Självklart repade vi in den.
Hotellpersonalen hade gjort fint i den traditionella bågen
En stolt och stilig brudgum och en vacker brud. Vår vardag har varit tre timmars bilresa dit, planering med paret, genomförande och tre timmars resa hem. Vi har haft fantastiskt roligt under våra fyra år, men allt måste ta slut. 
Kommentera det här inlägget