Sista (?) blogginlägget!

Sista blogginlägget från prästen i paradiset. I höst tillträder vi tjänster i Bangkok, en annan präst kommer till södra Thailand. Under de fyra åren har vi fått en del frågor men också kritik om hur vi tänkt när vi jobbat. Här kommer nu några försök till förklaringar, om hur vi har tyckt att kyrkan ska jobba.




  1. Ja, vi hjälper till på alla sätt vi kan. Vi lånar ut telefoner och datorer, vi ställer upp med tid och kontakter. Däremot betalar vi t.ex. inga hemresor eller hotellräkningar, oavsett om ’din mamma faktiskt har betalt kyrkoskatt’. Vi tror helt enkelt inte att det är bra att lägga kyrkans pengar på att du t.ex. inte har hembiljett. Vi har dessutom inte dom resurserna.

 

  1. Nej, vi har inte tagit ställning i konflikter mellan människor och organisationer. Vi tror inte på den metoden. De konflikter vi sett och hört och på något sätt varit en del av, har vi medvetet hållit oss neutrala i. En neutral aktör med absolut tystnadsplikt kan i bästa fall bidra till samtal och förståelse mellan parter. Och på lång sikt gynnar det kyrkans arbete både i smått och stort.

 

  1. Nej, vi kollar inte vad en människa som sitter i fängelse gjort för att hamna där. Det är nämligen mycket lättare att tycka om människor om man inte vet varför dom sitter i fängelse. Ska domen bli känd är det alltid bättre att den personen berättar för oss. Det betyder inte, som någon uttryckte det, att jag skulle kunna hålla mej neutral om min dotter blivit våldtagen.

 

  1. Ja, jag tycker man ska maskera sina berättelser. 100% av berättelserna i bloggen och på andakter och betraktelser har varit maskerade i de fall berättelserna kunnat vara känsliga. Det vanligaste sättet att maskera är att byta kön och ålder, samt nationalitet. En kvinna från Nybro med alkoholproblem kan t.ex. bli två män från Nya Zeeland som rånat en bank. Man kan också slå ihop t.ex. fyra dopberättelser och berätta sammanfattningen. Att någon ’inte känner igen sej’ är alltså meningen med våra berättelser.

 

På det personliga planet har jag tagit två diskussioner som jag fått kritik för.

Jag tycker t.ex. det är en utmärkt idé att lägga statens pengar på att utrota malarian. Att en fattig diktatur som Cuba gjort det tycker jag således är bra. Att världshistoriens rikaste nation USA inte gjort det tycker jag således är dåligt. Att en illvillig journalist i samband med detta ropar på hjälp och att jag blir kallad kommunist får jag stå ut med. Jag tycker ändå att man ska utrota malarian med t.ex. statens pengar. Att utrota malaria är enligt min mening heller ingen kommunistisk handling.

Vidare tycker jag inte att homosexuella människor ska särbehandlas pga. sin sexuella läggning. Självklart ska samma rättigheter, krav och förväntningar gälla för alla medborgare. Vill man gifta sej ska man få det, vill man vara med i en församling ska man få det. Naturligtvis. Och vad som händer efter döden vet ingen människa. OM det nu skulle finnas en fortsättning hör jag till dom som inte tror att den sexuella läggningen skulle spela någon roll. Det handlar  om Guds nåd, inget annat. Som väl är!

Ungefär så tycker jag, ungefär så har vi jobbat 🙂

Vi packar ihop Phuket och åker till Bangkok!

 

2 kommentarer

Tommy säger
5 juni 2018 – 09:13

Du är ju kvar i paradiset fast 90 mil norrut 😀👍

Eva Clarängen säger
5 juni 2018 – 10:15

Kära Erik! Tycker att Ni har gjort ett storartat arbete och lyckliga Bangkok som får Er tid och ert engagemang , lycka till ❤️❤️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *