Vårt allra sista par (?) ville bli välsignade i Kao Lakh. För oss är Kao Lakh förknippade med ändlösa stränder och relativt lugn. Och vi minns naturligtvis Tsunamikatastrofen. Den här gången önskade paret två psalmer och en Kent låt, ’utan dina andetag’. Självklart repade vi in den.

En stolt och stilig brudgum och en vacker brud.  Vår vardag har varit tre timmars bilresa dit, planering med paret, genomförande och tre timmars resa hem. Vi har haft fantastiskt roligt under våra fyra år, men allt måste ta slut. 

Så kom den då, dagen vi siktat på i faktiskt nästan ett år.
Vårt jubileum.
Vi hade bjudit in folk från när och fjärran, våra vänner från ambassaden och dom som jobbat här tidigare.
Många slöt upp, vi hade en fantastiskt intressant stund tillsammans.

Idag den 26e oktober har Thailands älskade Kung, med regentnamnet ’King Rama IX’ på svenska ’Kung Rama den nionde’, begravts. Kungen var född 1927, han har legat på ’lit de parade’ sedan sin dödsdag, den 13 oktober 2016.

För det stora flertalet Thailändare är han den näst viktigaste personen i världshistorien efter Buddha. Han betraktas som en landsfader, en sammanhållande kraft. Han var landets kung i över 70 (!) år.

Det var oändliga köer till templen i landet. King Rama IX bränns efter högtidliga ceremonier i Bangkok. Men i de något större templen höll man egna minnesstunder. Ofta fanns det big-screens där händelserna från Bangkok visades.

I vår lilla del av landet, här på Phuket, hade vi en enkel men förhoppningsvis tydlig och högtidlig minnesstund, där vi tände ljus och på svenskt vis kom överens om att bevara den Thailändske kungen i ljust minne.

I Thailand har man systemet med det våra politiker kallar ’enkla jobb’. Tanken är att man inte ska vara sysslolös. Det är alltså bättre, enligt Thailändsk tanke, att man går till ett arbete och har ett ansvar, än att man sitter hemma.

Dessa ’enkla jobb’ är ofta ett första steg in i ett arbetsliv. På bensinmacken finns det ofta en person som tankar bilen åt oss, en annan informerar om var vi ska stå och en tredje skriver ut ett kvitto efter tankningen. Här, på Toyotas bilverkstad, blir vi bjudna på kaffe under det att bilen repareras. Kaffet serverar vi inte oss själva, det gör en av de anställda.

I affärer finns det uppgifter som vi inte har i Sverige. En anställd kan t.ex. stå och hälsa välkommen till affären, en annan kan efter att varorna är betalda, samla ihop varorna och lägga dom i påsar. En tredje har en ofta irriterande uppgift, när vi betalat (Thailand är till stor del ett kontantsamhälle) i kassorna, går vi naturligt nog mot utgången som oftast ligger tre-fyra meter bort. En arbetsuppgift är då att när vi gå ut, kolla våra varor gentemot vårt kvitto.

Bra eller dåligt? Arbetslösheten är minimal. Och som vi har förstått det har man i och med sitt jobb, en försäkring inom t.ex. sjukvården.

Svårare än så var det nog inte vad gäller arbetet.

Min kära Svenska kyrka har nagelfarits på alla möjliga sätt i media och vid kaffebord. Sanningen har inte alltid varit i främsta rummet. Baktal, rykten, avskedande och utträden har varit det man diskuterat mest vad gäller kyrkan under året.

Det är nämligen mycket enklare. En organisation som har 6.000.000 medlemmar och 22.000 anställda är knappast homogen. All själavård, alla vackra dop, alla meningsfulla gudstjänster, alla sjukhusbesök och alla besök i fängelser smäller inte lika högt. Det är roligare att skriva något om att chefer i kyrkan har missat betala en räkning än att referera ett vackert och meningsfullt dop i havet.

Jag har också sett den beska och ofta närvarande korruptionen i detta samhälle. Det har inte varit roligt. Man kan säga mycket om ett samhälle styrt av byråkrati och tjänstemän, som t.ex. Det svenska. Det är dock alltid att föredra.

Det var stor dödlighet bland förebilder också. Min generation såg upp till t.ex. Bodil Malmsten, David Bowie, Prince och Muhammad Ali. Dom har gjort sitt, dom lämnade in under 2016. Nu måste andra ta vid.

På det personliga planet har det varit ett på många sätt fantastiskt år. Att få verka bland svenskar som behöver det vi kan erbjuda är enormt stimulerande. Vi har startat samtalsgrupper och olika mötesplatser, vi har fått utöka antalet gudstjänster, vilket vi tycker har varit enormt stimulerande.

Våra slutsatser som kyrka i södra Thailand är solklara: Svenska Kyrkan behövs. Och hon är inte perfekt. Välkommen att vara med oss även under 2017!
Och Gott Nytt År!

Eftersom vi i svenska kyrkan på Phuket har fått viss kritrik för att vi inte varit tillräckligt transparenta vad gäller möjligheten till information om våra aktiviteter på internationella mansdagen, kommer här en utförlig rapport om gårdagen.

Vi var tio män som samlades i prästbostaden på Kata top view. Vi inledde med en välkomstdrink. Vi håller hårt på att den ska vara alkoholfri.

Vi hade bestämt oss för att vara lite tuffare den här gången. Kvällen skulle handla om vår pappa.

Alla har vi nämligen en relation till pappa. Stark, svag, dålig, intensiv… men dom flesta av oss tänker på vår pappa nästan varje dag.

När vi hade ätit, en fantastisk Chili con carne gryta gjord av Krister och Tommy, började vi. Vi tog en runda runt bordet. Var och en av oss fick säga något om den frustration vi har över vår pappa. Tanken handlade om att ’det här tycker jag att pappa kunde gjort bättre’. Vi fick många berättelser av varandra. Nästan alla vi män tyckte att om man skulle ifrågasätta något om vår pappa, handlade det om att han borde ha hört av sej lite oftare, ringt lite mer, tagit lite mer kontakt. Vi ville helt enkelt ha mer av vår pappa.

Sedan blev det kaffe och äpplepaj. Och vi fortsatte. Den rundan handlade om att vi skulle säga något om vår pappa som vi verkligen var nöjda med. Det blev många minnen. Vi mindes pappor som räknat med oss, läst med oss, gått på fotboll med oss och som varit med oss. Ingen av oss tog upp att pappas bästa drag hade handlat om att han gett oss pengar eller saker… alla mindes vi pappas positiva drag genom gemenskap med honom.

Vi kan lära oss mycket av den kvällen. Vi män får av oss själva höra att en god manlig egenskap handlar om att umgås och göra saker tillsammans. Och att när pappa gör saker med söner som söner upplever som positiva, sitter det kvar länge, kanske hela livet. Nästa år gör vi om det!

När högsäsongen börjar för oss i södra Thailand betyder det alltid många besök på för oss nya stränder, där människor vill hålla sin välsignelseakt. Vi möts alltid av skyltar som gör mer eller mindre bra reklam för stranden, baren, restaurangen, musiken, badet eller vad det kan vara. Den här stranden känns dock mindre rolig att besöka…

Det vara också ganska tomt på stranden, bartendern var ensam i barnen…

En trevlig sak med lågsäsong är att vi hinner hälsa på de församlingsbor som önskar ett hembesök. Nu har en familj bestämt sej för att flytta och försöka leva nära naturen.

När mamman i familjen bjuder in oss till hembesöket säger hon att det kan vara ganska svårt att ta sej dit… Vi har inte börjat bygga huset ännu.

Inga problem säger vi, Svenska kyrkan i södra Thailand ger sej inte i första taget!

-Det kan vara svårt att ta sej fram när det regnar, säger hon,

-Vi har en utmärkt bil, fyrhjulsdriven om så skull behövas, svarar vi!

Men till slut får vi ge upp… Och komma igen när det inte regnar.

Idag den 9e juni firar den Thailändske kungen 70 (!) år på tronen. Han är den kung som suttit längst på tronen i världen just nu. Hans officiella regentnamn är Rama IX. 

I Thailand älskar man sin kung. Det finns bilder på honom och övriga kungahuset på så gott som varje ort i hela Thailand.

Den här dagen innebär också något annat. Man firar kungens år på tronen med att till vissa fångar ge amnesti. Vad vi förstått handlar det om att de fångar som har lättare straff (ett år kvar på strafftiden) har mycket stora chanser att bli benådade just idag. Det går många rykten om det, men man vet ingenting förrän dagen är här. Hur det hela avlöper vet vi i morgon.